Kommunen vill stoppa Melkers placering hos sin farmor och farfar och istället placera honom i ett familjehem i enlighet med lagen om vård av unga (LVU). I morse publicerade Dagens Västervik en lång intervju med Melkers mamma som uttryckte skarp kritik mot kommunens agerande. Beslutet om att placera Melker i enlighet med LVU var det första som nådde Förvaltningsrätten i Linköping.
I domen beskriver socialnämnden i Västervik stora brister hos föräldrarna och deras hemmiljö. Problemet är ju dock att Melker är placerad hos sina farföräldrar – inte sina föräldrar.
Inriktade sig på situationen hos vårdnadshavarna
Nämndens talan i domstolen inriktar sig i stort sett helt på situationen hos föräldrarna och miljön där. När det gäller situationen hos farföräldrarna menar nämnden att man inte längre kan ge medgivande till en placering där.
Detta beror på att en av farföräldarna uteblivit från möten och visat svårigheter med sociala kontakter. Man menar också att Melker lämnats ensam hos föräldrarna och att det är skadligt för honom. Ett annat argument som nämnden framför är att föräldrarna och farföräldrarna har planerat en hemflytt av Melker.
Ett offentligt biträde som rätten utsett för Melker har gjort hembesök hos farmor och farfar och beskriver en ”utåtriktad, välmående, glad” Melker som lekte med sina leksaker och helst vill bo kvar hemma hos farmor och farfar. Enda skälet för att avbryta placeringen som nämns i biträdets vittnesmål är att socialnämnden dragit tillbaka medgivandet. Inte en enda omsorgsbrist nämns.
När vi går igenom handlingar i ärendet står det klart att något sådant beslut inte fattats vid förhandlingen. Domen i ärendet kom den 20 juni, själva förhandlingen hölls den 22 maj. Först den 15 juni fattade socialnämndens sociala utskott beslut om att dra tillbaka placeringen hos farföräldrarna.
– Melkers ombud var hemma hos farmor och farfar och hade inget att anmärka på. När hon slutpläderade i rätten sa hon plötsligt att hon var tvungen att gå på socialtjänstens linje eftersom de dragit tillbaka medgivandet för placeringen. Något sådant beslut hade inte fattats då. Det kändes inte ärligt och förbluffade oss. Det beslutet fattades först 15 juni, veckor efter förhandlingen, berättar Melkers mamma.
”Ytterst beklagligt”
Lucija Pettersson, advokat och delägare på Advokatbyrån Alkmene, berättar att uppgiften om att socialnämnden dragit tillbaka medgivandet kom från kommunens representant under förhandlingen.
– Under förhandlingen i förvaltningsrätten uppgav socialnämnden att medgivandet till privatplaceringen återkallats och barnet därför inte kunde fortsätta bo hos farföräldrarna. Efter förhandlingen kom det fram att den uppgiften var oriktig och att socialförvaltningen endast lagt fram ett förslag till beslut som socialnämnden inte hade tagit ställning till.
Hur ser du på det?
– Det är ytterst beklagligt. Sådana misstag får inte ske när det är fråga om en uppgift som kan vara utav direkt betydelse för barnets behov av tvångsvård. Både domstolen och barnets ställföreträdare måste kunna förlita sig på att socialnämnden lämnar korrekta uppgifter.
Fick det betydelse i det här fallet?
– Förvaltningsrätten gick på vår linje, men den felaktiga uppgiften var av central betydelse för ställföreträdares inställning till barnets behov av tvångsvård.
Förskolan ser inga brister
I domen har även föräldrarna och Melkers farfar vittnat. Föräldrarna berättar att de är medvetna om ”sina egna brister” – men att de aldrig låtit dem gå ut över Melker och att en del av dem problematik som funnits mellan dem nu kraftigt lindrats.
Vidare menar de att farfar är Melkes stora trygghet, att han får sina behov tillgodosedda hemma hos farmor och farfar och att de inte har några planer på att flytta hem Melker. Som stöd för sin talan har föräldrarna lämnat in ett utlåtande från förskolan där man bland annat skriver att han ”upplevs bo i ett välfungerande hem med rutiner, trygghet och omvårdnad”.
”Melker utvecklas väl efter sin ålder, han är nyfiken, har en lust att lära sig nya saker, stark integritet och förmåga att fungera själv och i grupp med andra”, står det i domen.
”Gör ett mycket gediget intryck”
Även farfar vittnade i Förvaltningsrätten där han berättade om sitt engagemang i Melker under åren och hur deras relation ser ut. I sin bedömning skriver domstolen att de ser en risk för Melkers hälsa och utveckling om han flyttar hem till sina föräldrar.
”Nämnden har i sin utredning fokuserat på miljön hemma hos vårdnadshavarna och deras föräldraförmåga, en miljö som – där rätten delar nämndes bedömning – är olämplig genom de omsorgsbrister som finns där”, skriver domstolen.
Problemet med kommunens talan, enligt domstolen, är att Melker vistats hos sina farföräldrar och så gjort i två års tid (domen kom i juni, red. anm.). Domstolen menar att det finns vissa frågetecken som bland annat rör föräldrarnas möjlighet till umgänge med Melker – men slår fast att kommunen inte visat på något konkret som talar för att Melker ”far illa eller utsätts för några omsorgsbrister”.
Domstolen skriver vidare:
”Sammantaget gör farfar, som måste betraktas som de facto vårdnadshavare, snarare ett mycket gediget intryck, både till sin person och hur han uppger sig agera gentemot föräldrarna. Personal från förskolan uttrycker dessutom inte några farhågor gällande Melkers hälsa eller att han skulle vara i behov av några särskilda stödinsatser”.
Förvaltningsrätten avslår kommunens ansökan om LVU och menar att ett sådant beslut inte är förenligt med ”barnets bästa”. Detta domslut har kommunen överklagat till Kammarrätten.
Rev upp kommunens beslut
När det gäller den andra rättsprocessen blev utfallet likadant. Kommunen förlorade i Förvaltningsrätten och har överklagat till Kammarrätten. Den delen rör kommunens återkallande av sitt medgivande till att Melker vistas hos farmor och farfar. Beslutet fattades 15 juni i år och överklagades av vårdnadshavarna som vill att Melker får bo kvar hos farmor och farfar.
Även här anser domstolen att kommunen inte visat på några konkreta omsorgsbrister hos farmor och farfar.
”I en sådan situation kan det enligt förvaltningsrättens mening inte anses vara barnets bästa att de omsorgspersoner som tagit hand om Melker större delen av hans liv inte längre lagligen har rätt att ha honom boende hos sig om inga konkreta och omedelbara risker med det har framkommit”, skriver förvaltningsrätten i sitt beslut där man rev upp kommunens beslut och tillät fortsatt placering hos farmor och farfar för Melker.
Även denna dom kommer alltså att prövas av Kammarrätten på Västerviks kommuns begäran. Förhandlingen i det första ärendet – om kommunens vilja att LVU-placera Melker – hålls i Kammarrätten på torsdag, 28 september.
– Jag upplever att det har blivit en prestigefråga för socialnämnden och det är beklagligt. Innan det blev aktuellt att utreda oro för föräldrarnas brister i omsorgen så hade man inga synpunkter på nätverkets omsorg. Efter att man förlorade första målet har man börjat utreda situationen i nätverkshemmet, det har man inte gjort tidigare trots att barnet varit där i två år, säger advokaten Lucija Pettersson.
Vad tror du om målet utgång?
– Det är svårt att veta, vi gör gällande att barnet inte utsatts för omsorgsbrister eftersom barnet inte bott hemma hos föräldrarna. Det är barnets situation i hemmet, där barnet har sitt boende, som ska utredas. Jag kan fortfarande inte se att han kan bli omhändertagen om de inte kan visa på brister i nätverket. Sedan är det ett ovanligt ärende generellt, det är sällan som det finns en medgivandeplacering.
Fotnot: Den tidigare artikeln i ärendet kan du läsa här.