Här kan föräldrar till ”hemmasittare” få stöd – ”Vi förstår inte hur mycket de kämpar”

Margareta Eriksdotter anordnade sin första föräldragrupp för tio år sedan.

– Vissa säger att det inte hänt ett dugg på de här tio åren, men i viss mån tror jag att det har blivit en skillnad. Vi pratar mer om det i samhället idag, att barnen har särskilda behov, och att problemen inte beror på att de är ouppfostrade, berättar hon, samtidigt som hon tillägger att det finns mer att göra för att varje barn ska få det stöd det behöver, utifrån sina särskilda behov.

Stödgruppen hålls varannan torsdag. Den första träffen skedde 21 mars, och 4 april är det dags igen. Föräldrar välkomnas till knutpunktens lokaler på Edholmsgatan i Västervik. På den första träffen kom sju föräldrar.

– Vi har ingen åldersgräns på vilken ålder eleverna är, men de flesta föräldrarna har barn i mellanstadieåldern.

Oj. Så unga.

– Ja, vissa hemmakämpar redan i lågstadiet. Vi kallar det inte hemmasittare. Vi kallar det hemmakämpare. Barnen väljer inte att inte gå till skolan, de förmår det bara inte. Därför är det så viktigt att lyssna på varje individ, och göra de anpassningar som krävs för att orka en dag i skolan, säger hon.

Att elever frånvarar från skolan en längre tid skapar ett utanförskap, som direkt eller indirekt påverkar de skyddsfaktorer som bidrar till en god hälsa och till att kunna bli självförsörjande senare i livet. Ju tidigare man kan fånga upp barnen desto bättre.

– Det är svårt att förstå hur mycket de här barnen och föräldrarna kämpar. Föräldrarna är beundransvärda och fantastiska, konstaterar Margareta.

Stödgruppen har skapats för att ge föräldrar ett rum där de kan utbyta idéer, tankar och tips tillsammans med andra föräldrar, i sällskap av anhörigkonsulenter och personal från vuxen- och utredningsenheten. Här kan man ta upp frågor om underliggande orsaker till problemen, hur man skapar rutiner, hur man hanterar reaktioner från omgivningen och hur man hittar rätt stöd i skolan och samhället.

Margareta Eriksdotter berättar att föräldrar till barn som inte går i skolan möter utmaningar som är svåra för utomstående att förstå. Hon hoppas att föräldrarna ska känna att de duger, att de gör tillräckligt.

–Efter första mötet tog många med sig känslan av att inte vara ensam i kampen. I den här gruppen förstår alla varandra. Här finns ingen skam.