I mitten av februari skedde en allvarlig incident på ett gruppboende i Västerviks stad.
Vår tidning har fått ta del av vittnesmål inifrån personalgruppen där delar av personalen har svårt att känna sig trygga i arbetet, och menar att händelsen i februari varken varit den första eller sista händelsen där personal utsatts för misshandel eller hot. Vi skriver mer om de vittnesmålen i en ytterligare artikel.
I gruppboendet som drivs av Västerviks kommun bor personer med olika typer av funktionsnedsättningar, vilka medför ett stort behov av hjälp i vardagen. De boende har egna lägenheter, och personal finns tillgänglig dygnet runt.
I februari i år blev en ur personalen misshandlad av en brukare i samband med att brukaren skulle duscha. Den anställda blev både sparkad i magen, slagen i ansiktet och hindrades från att komma ut ur badrummet. Enligt vittnesmål till vår tidning följdes händelsen av flera veckors sjukskrivning för den anställda.
Arbetsmiljöverket ser flera brister
Händelsen rapporterades till Arbetsmiljöverket, och en inspektion av verksamheten gjordes. I Arbetsmiljöverkets rapport efter inspektion framförs skarp kritik mot boendet, och bristen på riskbedömningar.
Arbetsmiljöverket menar att det varken gjorts tillräckliga riskbedömningar, varken kring arbetet i sin helhet, eller individuella bedömningar kring brukarna.
”Vid inspektionen framkom det att ni har arbetstagare som utför arbete där de kan utsättas för våld eller hot om våld. Ni har inte bedömt riskerna för våld och hot om våld i arbetet.” står att läsa i Arbetsmiljöverkets rapport.
En punkt pekar också på brister i de anställdas kunskaper och förståelse kring rutiner.
”Det framkom vid inspektionen att det tidigare genomförts arbete av arbetstagare där instruktioner inte följts, detta troligtvis på grund av språkförbistringar.”
Ytterligare en punkt pekar på brister när det gäller uppföljning av tillbudsrapporter och hur åtgärderna efter tillbud följs upp.
Vid tiden för misshandeln av den anställda var Emma Lindholm enhetschef för boendet. En omorganisation har sedan dess verkställts, och sedan mars månad är det Lina Ohlsson är enhetschef. Vår tidning når Lindholm och Ohlsson och får en intervju med dem båda.
Hur ser ni på kritiken från Arbetsmiljöverket? Hur kommer det sig att riskbedömningarna varit så bristfälliga?
– Vad jag anser utifrån samtalet vi hade så var vi inte överens om vad en riskbedömning innebär. Vi har planer för alla personer som finns i vår verksamhet, med riktlinjer om hur man ska bemöta personerna och vara kring dem. Sedan har vi inte kallat dem för just riskbedömningar, men de har funnits. Vi har arbetat efter kommunens riktlinjer, säger Emma Lindholm.
Så ni anser att Arbetsmiljöverkets bedömning är felaktig?
– Jag tror inte vi var överens om benämningarna. Personen från Arbetsmiljöverket som var här arbetade mer gentemot byggsektorn.
Enligt vittnesmål till oss så är den här händelsen i februari varken den första eller sista liknande händelsen där personal har blivit utsatt för hot eller våld. Personen vi pratat med menar att det har tystats ned från ledningens håll. Vad kan ni säga om det?
– Det finns inget som har tystats ned. Alla händelser registreras in i våra system. Det måste läggas in när det händer något, och vi går vidare med processen därifrån. Vi bedömer och följer upp på olika sätt.
En brist som Arbetsmiljöverket påpekar gäller just uppföljning av tillbud där de inte anser att ni följer upp åtgärderna ordentligt. Hur följer ni upp tillbuden?
– Det har vi tydliga rutiner kring. Både hur de kommer in och hur vi arbetar med dem. Både med personalen och i systemet, säger Lina Ohlsson.
Har ni kunnat åtgärda de krav som ställs på er efter inspektionen?
– Vi har arbetat med det här hela våren och har redan skickat in åtgärderna till Arbetsmiljöverket. Som sagt så anser vi att rutinerna har funnits, men nu har vi fått upprepa och göra dem tydligare. Men alla tar ansvar, och alla vet hur vi jobbar med rutinerna, säger Lina Ohlsson.
Enligt de personer vi talat med så har personalen under en längre tid efterfrågat larm som de kan använda om något skulle hända när de arbetar själva inne hos en brukare. Inte förrän efter incidenten i februari lyckades de få igenom det. Är det rimligt att det ska behöva hända något så pass allvarligt innan en sådan säkerhetsåtgärd genomförs?
– Vi har fått hjälpmedel nu som de kan använda för att kalla på varandra. Och det har egentligen funnits sådana på arbetsplatsen tidigare, men av någon anledning har de inte använts, säger Emma Lindholm.
Varför inte?
– Vi har haft flera byten av chefer, och det här var innan jag kom så det är svårt för mig att svara på. Jag vill också säga att jag inte tror att det är hela personalgruppen som står bakom det här. Lina har jobbat mycket kring det här under våren, för att man ska kunna vara trygg på sitt arbete.
– Vi har hjälpts åt, jag och Emma. Lyssnat in och försökt hitta lösningar tillsammans. Vi har tagit in kvalitetsutvecklare, HR-avdelningen och facket. Vi har verkligen lagt ned tid på det här och vill att man ska kunna komma till oss om man inte känner sig trygg, säger Ohlsson.
Känner ni att arbetet fått effekt och att de anställda känner sig tryggare?
– Det är svårt för oss att svara på, men det är målet.
Känner ni er trygga med att det har blivit en tryggare arbetsplats?
– Absolut. Och vi fortsätter jobba med det här hela tiden. Det tar inte stopp här utan är ett ständigt arbete.
I ett mail efter intervjun tillägger Emma Lindholm att enheten i över tio års tid haft Securitaslarm, och att det under den tiden inte skett några liknande incidenter som den i februari. De larm som personalen nu fått innebär att personalen kan kalla på varandra inom huset om de skulle behöva hjälp.