Länsstyrelsen i Kalmar beslutar att inte förklara fiskeläget vid Lisaviken på Lucerna som byggnadsminne. Länsstyrelsens bedömning är att fiskeläget inte har det synnerliga höga kulturhistoriska värde som krävs.
Det är en kvinna i Västerviks kommun som har föreslagit till länsstyrelsen att fiskeläget vid Lisaviken ska förklaras för byggnadsminne.
Fiskeläget byggdes 1958, det berättar om fiskets betydelse för människornas utkomst långt fram i vår tid. Fiskeläget är också en berättelse om en familjs historia under mer än ett halvt sekel. Verkstadsborden bredvid fiskebodarna är ett tecken på mångsyssleri som alltid varit bland fiskare och bönder. Fisket ihop med småbruk har präglat den småländska skärgården, skriver länsstyrelsen.
Numera har ön tagits i anspråk och omformats av storskaliga anläggningar och byggnader. Har finns ett husföretag, ett reningsverk, hamn och andra industrier, vilka raderat ut spåren av det gamla.
Länsstyrelsen besökte platsen under våren 2019 och utrett om fiskeläget har de höga kulturhistoriska värden som skulle motivera en byggnadsminnesförklaring.
Kort historia om öns utveckling
Redan 1750 finns ett torp utsatt på en karta över Lucerna. Men på en karta från 1792 finns inte torpet kvar. År 1870 påbörjades en stenbrytning i större skala på ön. Under 1900 – talets första hälft fanns här både Café och dansbana. I och med att Lucerna fick en bro 1922 började en stor omvandling på ön. Några år senare drogs en järnväg till ön och en djuphamn anlades. Den första industrin anlades 1926, när ett sågverk byggdes. År 1972 anlades reningsverket på ön.
Fiskeläget
Fiskeläget vid Lisaviken anlades 1958. Det består av enkelt uppbyggda bodar som fortfarande finns på plats. De användes för fiskeriverksamhet, främst för ålfiske.
En av bodarna är inredd som verkstad och där hjälpte man till med att laga mopeder.
Länsstyrelsen gör dock bedömningen att fiskeläget har synnerligen höga kulturhistoriska värden som krävs för att en miljö ska bli förklarad som byggnadsminne.