Bedragarnas sms såg ut att komma från Svea Inkasso. Foto: Polisens förundersökning
Den 15 juli fick en man i 65-årsåldern hemmahörande i Skåne ett sms som såg ut att komma från Svea Inkasso. Där stod det att mannen hade en obetald faktura och att han skulle ringa ett nummer som bifogades sms:et.
I förhör har mannen berättat att han fick prata med en man som sade sig heta Björn och som förklarade för målsäganden att han hade en oreglerad skuld hos Elgiganten på 15 000 kronor som måste regleras omgående.
Mannen instruerades att swisha summan till ett mobilnummer som han fick angivet, vilket han också gjorde.
Swish till Västerviksbo
Swishnumret gick dock till en privatperson i Västervik, en man i 30-årsåldern – något som målsäganden varken tänkte eller reagerade på. I förhör har han uppgett att ”Björn” ingav förtroende och sa att det var personen som han swishade till som skulle lösa skulden.
Efter swishen var klar informerades dock målsäganden om att han behövde skicka mer pengar, men eftersom hans dotter ringde samtidigt avslutade han samtalet med ”banken”.
Det var då, efter lite reflektion, som målsäganden kom till insikt om att han förmodligen just hade blivit utsatt för ett bedrägeri. Han kontaktade då sin bank samt gjorde en anmälan till polisen.
Tog ut 14 000 av 15 000 kronor
Utredningen har visat att de 15 000 kronorna gick till ett bankkonto tillhörande mannen från Västervik. Han åtalas nu misstänkt för penningtvättsbrott. Enligt åklagaren ska han ha vilselett målsäganden att göra swishbetalningen på 15 000 kronor och därefter ha tagit ut pengarna från en bankomat.
Enligt förundersökningen ska mannen ha tagit ut 14 000 av de 15 000 kronorna i en bankomat i Malmö, vilket man anar innebär att han har gett 14 000 kronor till bedragarna och sedan fått behålla 1 000 kronor som ”tack för hjälpen ” med att ha upplåtit sitt konto för swishen.
Förnekar brott
Mannen själv förnekar dock brott. Han medger att han har tagit emot swishbetalningen och sedan tagit ut 14 000 kronor, men han hävdar att pengarna kommer från en kompis som skulle hjälpa honom med ett lån så att han kunde åka utomlands.
Mannen känner bara igen kompisens förnamn, men han vet inte var han bor någonstans och har inte heller något telefonnummer till honom. Det sim-kort som mannen hade tidigare funkar inte heller och ”kompisen” har inte hört av sig sedan dess eller velat ha pengarna återbetalade.
Den tilltalade mannen förstår att målsäganden vill ha tillbaka sina pengar men att det borde vara personen som lurade honom som ska betala.