Karin Magnusson har en lång karriär bakom sig som journalist och programledare, och har haft flera jobb på bland annat Aftonbladet, Sveriges Radio och SVT. Sedan 2017 är hon programledare i SVT:s Morgonstudion.
– Jag tycker jättemycket om att jobba redaktionellt och jag gillar verkligen mitt jobb på SVT, men jag är också en person som trivs att vara själv och jobba själv. Nu när jag skrivit den här boken har jag fått samla tankarna och se vad för annan typ av kreativitet som finns i mig, säger hon.
Hur har det varit att skriva skönlitterärt?
– Det har varit väldigt roligt och jag tror det var något jag behövde. Det kändes lustfyllt och lite otillåtet att plötsligt kunna ägna mig åt fiktion. Inom journalistiken har man som ledord att allt ska vara sant och relevant. Men i fiktion behöver inget vara sant eller relevant, förutom i förhållande till historien du berättar. Det var nästan en berusande känsla, att kunna skapa ett eget universum där ingen kan syna mig, för historien är min.
Klass, pengar och vänskap
Debutromanen "Stockholmsvitt" som släpptes i början av september utspelar sig i Stockholm och en mindre ort i Småland. Den handlar om målaren Stefan, som har bestämt sig för att måla en sista lägenhet innan han ska dö. Drömmarna om familjen och den egna målerifirman har sedan länge gått förlorade. Hans bästa vän svarar inte längre i telefon och tystnaden hänger över det liv som var.
Genom olika nedslag från hans liv får man veta hur han levt och vad som har lett fram till att han bestämmer sig för att dö.
– Boken utspelar sig både i nutid och under 90-talet, och under den ekonomiska krisen. Så det handlar mycket om hur den här ekonomiska situationen skapar förutsättningar för Stefan, som han försöker manövrera sig igenom.
Klass, pengar och vänskap är centrala teman i boken, och Karin Magnusson berättar att det är en historia som handlar mycket om en vilja att ta sig ifrån där man är född in i, och in i något annat.
– Jag ville skriva en person som verkligen försöker att göra det som samhället och tidsandan säger. Under den här tiden gick man från ett kollektivistiskt samhälle till att man mer lyfte fram individens prestationer. Helt plötsligt sa man att alla hade möjlighet att bli sin egen lyckas smed. Jag tror inte riktigt det stämmer.
– Stefan är en av dem som verkligen försökte, men som inte har någon riktig stadig grund att stå på. Inget namn, ingen familj, inga pengar, och då är det ganska komplicerat att ha det ansvaret att klara det själv.
Det låter som en ganska mörk historia?
– Det är en feelbad-historia på många sätt, men det är också skrivet med humor och värme. Det är inte helt nattsvart. Men alltigenom glada historier intresserar inte mig, då finns det inte någon dramatik. Dramatiken finns i komplexiteten hos människor, och där finns också humorn.
Rötterna i Västervik
Karin Magnusson bor numer i Stockholm, men känner fortfarande en stark koppling till Västerviksområdet där hon föddes och tillbringade sin barndom.
– Jag växte upp i Almvik, och min släkt kommer från trakterna runtomkring. Jag skulle säga att jag har en stark relation och en stark känsla för platsen, även om jag inte är där så ofta längre. Västervik har präglat mig mycket.
Den småländska orten i boken är fiktiv, men visst har hon fått inspiration härifrån.
– Jag har haft mycket Västervik i huvudet när jag skrivit boken. Det är en behändig plats. Det är en roman som handlar om klass och hierarkier och status. Det är väldigt tydligt i en mindre stad. Det är tydligt i Stockholm också, men det är mer hanterbart i en mindre stad när det är en begränsad yta.
Hur mycket är inspirerat från dig och ditt eget liv?
– Intrigen i boken är helt fiktiv, personerna är fiktiva, men det klart jag är präglad av mina egna upplevelser, och det finns vissa saker som jag plockat från mig själv. Men huvudsakligen är det en fiktiv historia.
"Det skapar en dramatik"
Hon har alltid varit intresserad av sociala hierarkier och hur människor markerar på olika sätt vilken socialekonomisk tillhörighet de har. Att huvudkaraktären i boken fick bli just målare berodde på att hon ville porträttera någon som får ta del av andra människors privatliv och hem.
– En person som är hantverkare har en möjlighet att bjudas in i människors privata sfär, in i deras hem, på ett sätt som man inte har tillgång till annars om man inte blivit inbjuden. I dessa hem får han konfronteras med olika typer av social tillhörighet. Det i sig skapar en dramatik tänker jag, därför det sätter i gång känslor hos en, när man ställs inför andras hem, prylar och konst. Man kan känna sig attraherad av det, eller orolig eller rädd, det kan skapa avund och en känsla av otillräcklighet, för det kan sätta blixtbelysning på det man själv inte äger eller har. Det fanns en dramatik i det som jag ville utforska.
Nästa bok redan på gång
Nu har det gått nästan en månad sedan boken släpptes. Responen har varit större och varmare än vad Karin Magnusson hade vågat hoppas på.
– Jag är väldigt glad och tacksam över människors läsning, och hur jag märker att det är ett människoöde som läsarna verkligen blir berörda av. Framför allt människor som har erfarenhet av att komma från en mindre stad märker jag blir väldigt berörda, och att det har väckt mycket igenkänning. Så jag kanske har lyckats fånga någonting i den upplevelsen att vara född på en plats och längta bort.
För den som redan har hunnit läsa Stockholmsvitt kommer det glädjande nyheter. Karin Magnusson arbetar redan på nästa bok.
– Det kommer att bli en helt annan historia med annan miljö, annan person som utforskar helt andra teman, säger hon och fortsätter:
– Boken jag skrivit nu, Stockholmsvitt, utforskar mycket en slags osynlighet. Den nya boken är mer tvärtom, den handlar om synlighet, så mycket kan jag berätta just nu.
Möte med Västerviksborna
Nu på lördag återvänder Karin Magnusson till Västervik för att möta sina läsare på Erik Hultgrens bokhandel för samtal och signering.
– Jag ser fram emot ett roligt samtal, träffa läsare, och träffa vänner och släkt – det ska bli jättekul. Jag ser fram emot att komma ner till Västervik!