I artonhundratalets bondesamhälle fanns inga förströelser som radio eller TV. Men gamla seder och bättre kost än den vardagliga gav julhelgen en högtidlig stämning. Alla satte värde på den, såväl för vilan som för det sagolika skimmer den spred bland barnen.
Gåvorna var små eller inga alls men man gladdes åt granen, all välfägnad och julprydnaderna som plockats fram. Barnens glädje stod högt i tak och smittade av sig på de vuxna.
I Nordiska museets folkminnesarkiv finns uppteckningar om julfirandet i de olika socknarna i Tjust. Här låter jag läsaren ta del av ett urval av vad jag funnit.
Julaftonsfrukost
Redan klockan tre julaftonsmorgonen steg man upp och satte på doppet, För dopp i grytan skulle det vara innan det dagades. Törnsfall.
På julaftonen var man tidigt uppe. När manfolken slutat hugga julveden fram emot dagningen skulle de in och doppa i grytan och äta av all den tillagade julmaten. Den stod framsatt på ett fällbord i storstugan. Blackstad.
På julaftonens morgon fick vi kaffe och vetebröd så mycket vi ville ha, annars bestods vi blott med en kringla var såväl söndag som vardag när vetebröd fanns i vårt hem. Bullar var inte vardagsmat på den tiden men på julafton gällde annat. Limpbröd och hemystad ost skulle vi också ha. Min mor var ekonomisk, “smör är överflödigt”, ansåg hon. Hallingeberg 1.
Förr skulle man gå och bjuda grannarna kaffe på sängen klockan fyra på julaftonsmorgonen. Kaffe, bröd och små-bröd som pepparkakor hade man med sig. Hallingeberg 2.
Efter julaftonsfrukosten gav sig karlarna ut i skogen för att skjuta julhare. Det lyckades sällan men nöjet ville man ändå inte försaka. Ungdomar som ännu inte var betrodda att hålla i en bössa, gick i stället ut i skogen för att hugga julgran. Blackstad.
Gran och dukar
Granen som hämtades från skogen kläddes dan före dan. På julaftonen tändes den medan julevangeliet lästes. Sedan var det dags att servera lutfisk och gröt. Törnsfall.
På julaftonens förmiddag bars granen in och kläddes. En del gjorde det på eftermiddagen. Julbordet dukades och dagen ansågs som den mest efterlängtade och högtidligaste. En stor hemvävd servett i drällvävnad lade mor på bordet vid jul. Kärlen var de vanliga. Några ljus på vårt bord fanns inte. Som lyse hade vi då, när jag var liten, en fotogenlampa, som hängde i en krok i taket. Hallingeberg 2.
På julaftonens eftermiddag klädde barnen julgranen så att allt var färdigt till kvällen. Då samlades man kring den tända granen och far läste julevangeliet. Blackstad.
Allt huset förmådde
Den egentliga festmåltiden var julaftonens middag. Då dukade man julbordet med allt vad huset förmådde: kokt fläsk och kött, korv, flera sorters bröd, ost och smör. Till maten serverades stark maltdricka som man bryggt, men också andra dryckesvaror som julglögg och brännvin för dem som begagnade sådant. På julaftonskvällen servera-des även de traditionella julrätterna stockfisk och viter gröt. Blackstad.
Maten under julen utgjordes i alla bondhus av fisk, gröt och skinka. Bondfolket åt ofantligt mycket smör, grädde, potatis, vetebröd och mat stekt i flott. Sådan mat är fett-bildande och bönderna blev istermagade av den. Gladhammar 1.
Lutfisk och gröt var den förnämsta maten på julafton och julgris stod framme hela helgen. Lofta 1.
Till julmaten hörde stockfisk som var detsamma som lutfisk. Den hängdes upp på “brödbänne” i taket. Hallingeberg 2.
Ett fat gröt sattes också ut till jultomten som det gällde att hålla sig väl med. Blackstad.
Stående rätter
På julafton åt vi middagsmat vid ett-tvåtiden. Mor sade inte skinka utan kokt fläsk. Hon brynte det inte i ugnen. Två fläskkorvar kokte hon och i en del av det feta spadet kokade hon antingen gula ärtor eller rotmos. En liten spillkum spad sattes på bordet att doppa bröd i, limpbrödet var bäst. Så skar mor upp skivor av den kokta skinkan. Till efterrätt åt vi soppa på hemtorkad frukt. Fanns det mycket mjölk så lagades det lutfisk och kokt potatis till kvällsmat. Mellan dessa mål drack vi kaffe. Dessa rätter var obligatoriska och vanliga som julaftons-mat i min barndom. Hallingeberg 1.
Det skulle finnas julnötter och juläpplen. Lofta 1.
Annandagsmiddagen skulle det vara bruna bönor och fruktsoppa. Lofta 1.
Annandag jul bjöds det bland mycket annan mat på kålsoppa. Törnsfall.
Dukat hela dagen
Bordet skulle stå dukat hela dagen. Kom någon av grannarna in fick han inte gå ut med julen utan skulle bjudas på någon mat eller kaffe, en sup eller flera, även äpplen. Törnsfall.
Julmaten skulle alltid stå kvar på bordet över natten, som man lämnade den. Den natten fick också ljuset brinna i stugan. Dalhem.
Julgrisen, som bestod av ett helt grishuvud, och brännvinsflaskan skulle under hela julhelgen stå på bordet. Därav trakterades främmande som kom på besök. Lofta 1.
Seden var att inte duka av julbordet utom det som blev över av kokad mat. Vem som än kom in skulle bjudas på något för annars tog de julen med sig ut. Det fick inte ske, givmildhet skulle råda. Hallingeberg 1.
Bordet dukades inte av när man ätit julmåltiden utan allt fick stå över julnatten som man lämnade det. Då skulle tomten dra till huset under året. Gladhammar 2.
Julbullar i hög
Det dukades så att var och en fick en hög av de s k jul-bullarna framför sig. Underst lades limpbrödsbullen och överst den s k jästbrödsbullen som bakades med jäst och av stålsiktsmjöl. Allt annat bröd bakades av surdeg. Jul-bullarna fick inte röras under hela julhelgen utan då åts annat bröd. Lofta 1.
Var och en skulle ha en tallrik tillagad vid jul med bröd och annat och då skulle det alltid vara en kornbrödsskiva och en limpskiva. Det man bakade före jul skulle räcka till “Lilljul”, alltså Kyndelsmäss. Hallingeberg 2.
Vart och ett av barnen och tjänarna skulle ha en egen julhög med bröd och kakor av alla slag, kött och korv samt var sin liten julost. Några särskilda julklappar förekom inte annat än möjligen ett par vantar eller strumpor till tjänstefolket. Deras julhögar var större än barnens och togs vanligen med när de senare på julaftonskvällen gick hem till sina föräldrar om de bodde i närheten.
Hade tjänarna långt hem fick de vänta till påföljande dag. Barnen i huset fick hushålla med sina julhögar efter behag men brukade dessutom “spendera” var sin gång under helgen med sina högar. Då var mor uppe och hjälpte dem, skar av bröd av deras kakor och ost av deras ost som tillsammans med husets övriga julmat bjöds de andra på sängen. Till detta serverades kaffe och juldricka. Under tiden skulle granen vara tänd. Det började annandag jul och pågick lika många dagar som det var barn i huset. Blackstad.
Brasa och ljus
På julafton var det sed hos såväl rika som fattiga att tända en brasa i öppna spiseln. Det hände att man hade rest en torr lövkärve i spiseln, inte bara vid jul utan också i vardagslag. Kärven eldades upp och vid jul brukade man ha tyrved i brasan. Hallingeberg 1.
De tregrenade julljusen brändes under julen så långt som grenarna räckte. Det som blev kvar av ljusen gömdes till påsk för att då brännas upp, allt till påminnelse om Jesu födelse, död och uppståndelse. Lofta 1.
Under julnatten skulle ljus brinna i stugan. För att inte riskera eldfara medan folket sov, sattes ljuset i en “brå-panna” med lite vatten i. Dalhem, Hallingeberg 3.
På julafton hackade man granris och strödde ut det inomhus. Ett enda talgljus brann i stugan hela natten. Lofta 2.
En liten sak i julklapp
Även i äldre tider förekom juklappar fast inte i samma omfattning som nuförtiden. Barn som var kamrater och grannar gav varandra någon liten sak i julklapp. Ibland var det en väst, ett par hemstickade vantar eller strumpor. Fästfolk gav också varandra någon liten sak som de kastade in genom dörren.
En del ungdomar kastade ibland in saker på rackartyg. Om en flicka sprang med olika pojkar som sällskap fick hon kanske ett paket godsaker med en stor salt sill i. Herrskap gav alla sina tjänare julklappar, mycket och flera sorter för rätt stora pengar. Det var på 1900-talet, hur det förhöll sig på 1800-talet var okänt för uppgiftslämnaren. Hallingeberg 1.
De julklappar som delades ut var inte så dyrbara. Det var någon nyttig sak, t ex ett vackert, hemvävt klänningstyg. Törnsfall.
Julprat med djuren
På julaftonskvällen utfodrades djuren med hö. Allt efter som man gav dem, sade man till varje djur: “Nu får du hö, ät nu, å ät dej mätt, å va mätt under hele året”. Tryserum.
”Ida´ä dä julafta”, sade man till varje djur, “ve given” på julaftonen. Dalhem.
Djuren skulle ha gott och rikligt med mat både julafton och juldagen. Lofta 1.
Man sade till djuren att det var jul och gav dem att smaka av maten. De skulle ha var sin skiva av julbrödet. Den som först mötte utfodraren var “feg”, dvs dömd att dö under årets lopp. Man tog inte bort ströet under djuren mellan julafton och annandagen. Lofta 2.
På julaftonens middag mockades det i ladugården och hackat granris ströddes i gångarna. På kvällen när djuren fick sista utfodringen, sade man till varje djur: “Nu får du julaften.” De fick havre och insåningshö av det bästa. Denna afton skulle de “ha gott som en själv”.
Det var de gamla i gården som ville att julen skulle nå även djuren med bättre mat. Gummor gick ut till dem och pratade barnsligt med dem: “I da ä dä jul kossera”. Halingeberg 1.
Korna, hästen och hönsen skulle man prata med och tala om att det var jul. Korna och hästen fick bröd och hönsen vete. Fåglarna fick två eller tre havrekärvar på julafton. Törnsfall.
Kreaturen i ladugården utfodrades med lite extra gott så att de också skulle känna att det var jul. “Nu är det jul”, skulle man säga till vart och ett av djuren. Blackstad.
Julkärvens lott
Åt fåglarna sattes en julkärve upp och då dans förekom under julhelgen togs kärven in och breddes på golvet för att ungdomen skulle lägga sig därpå och vila. Fast någon vila blev det just inte. Man dansade på den utbredda halmen så att dammet stod i taket. Det hände ibland att det blev eldsvåda för halmens skull. Lofta 1.
Julhöna gav nattvärme
Med en “julhöne” menades en tyrstubbe eller en större, fet stock av furu, en stam på en alns längd. Den sattes i den öppna spisen för att brinna hela natten. Det fanns de som rätt ofta satte julhöna i spiseln under vintern. Tryserum.
Till julen brukade en del av de äldre arbetarna vid Ankarsrums bruk gå till skogen och bryta upp en tyrstubbe som de drog med sig hem. Det hände att man bröt den redan under senhösten men hämtade hem den först till julen. På vedbacken avlägsnades rötterna och stubben snyggades till så att den passade in i stugans öppna spisel.
På julaftonskvällen när brasan brunnit ner togs julhönan fram och sattes på glöden. Det var sed att denna natt skulle det vara ljust i stugorna. Julhönan brann, lyste och värmde hela natten och sprakade inte. Man kunde sova tryggt. Hallingeberg 4.
Hela julnatten skulle elden brinna i den öppna spiseln där man satt in julhönor. De bestod av stora, grova björkbitar eller knölar som man inte förmådde klyva sönder. De lades undan och togs fram till julen och brann länge. Gladhammar 1.
Ingen plog på åkern
Enligt sägnen fick plogen inte stå kvar ute på åkern under julnatten ty då kom “Jerusalems skomakare” och satte sig på den. Det fick till följd att skörden slog fel det komman-de året. Sägnen hade sitt ursprung i legenden att när Frälsaren bar sitt kors till Golgata så nekades han att vila utanför skomakarens dörr. Till straff skulle denne vart hundrade år bli barn på nytt och oavbrutet vandra utan att vila tills Frälsaren åter kom till jorden. Gladhammar 1.
Om det fanns juldagg eller julrim på lövskogen skulle det bli ett mycket gott år. Ju rikare rim, desto rikare år. Lofta 1.
Sven Kjellgren
Läs mer på författarens hemsida www.svenkjellgren.com