Kalle Svensson satsade allt på att slå sig in i den absoluta enduroeliten. I år har han knappt kört något alls, men ser nu fram emot Novemberkåsan i Vimmerby. Foto: Linus Johansson
En allvarlig krasch 2012 förändrade både endurokarriären och livet i stort för Kalle Svensson. Här berättar han om den ödesdigra dagen och om målsättningen inför helgens novemberkåsa i Vimmerby.
– Jag kan inte ha som mål att bara komma i mål. Jag har alltid varit sådan att jag har stora krav på mig själv, kanske för stora, säger Kalle Svensson.
Kalle Svensson har i sin karriär gjort bättre resultat än de flesta enduroförare bara kan drömma om. Ändå är det ofrånkomligt att inte tänka på den där kraschen på crossbanan i Vimmerby en torsdagskväll i maj 2012. En krasch som stoppade upp karriären – och förändrade Kristdalasonen och Vimmerbyförarens liv.
– Det var ett hopp. Jag kommer inte ihåg vad som hände, men på något sätt vurpade jag. Jag minns att det var dammigt på vissa delar av banan och fuktigt på andra delar. Det var någon pöl och en kant in på banan vid ett ställe. Vi hade pratat om den, men ändå hände det något mellan hoppet och in i kurvan, säger Kalle Svensson.
Fick handen stelopererad
Vi träffar honom på ett fik i centrala Oskarshamn. 29-åringen tar en klunk kaffe, tänker sig bort och fortsätter sedan att berätta om den tuffa tid som följde.
– Vänsterhanden var illa tilltygad och de var tvungna att steloperera den. När läkarna berättade hur det skulle bli och hur länge jag skulle ha gips lyssnade jag inte. Jag tänkte att jag skulle kunna köra igen efter en månad
Så blev det inte. Först elva veckor senare blev Svensson av med gipset och det dröjde ett halvår innan han ens satt på endurohojen igen.
– I början var det svårt att bara ta upp en nyckel ur fickan, men man hittade sina lösningar. Skadan gjorde att jag fick planera både livet och min åkning lite bättre.
Hur tufft var det att åka på den skadan?
– Det kunde ha varit värre, jag kunde ha blivit allvarligare skadad. Visst var jag bitter då, men man får acceptera det, säger Kalle Svensson, samtidigt som han visar hur rörligheten i handen påverkats.
I toppen i USM, JSM och SM
Inför säsongen 2012 var det mesta annars på topp och Kalle Svensson hade bytt till Honda.
– Planen var att jag skulle köra alla tävlingar i JVM och det gick rätt bra i både Chile och Argentina. Sen vann jag min SM-klass i Vimmerby och var trea totalt. Då hade jag fortfarande tanken att jag kunde bli riktigt bra, en absolut toppförare. Men sen kom det här med handen. Med facit i hand var det väl där karriären sänktes. Jag har gjort så gott jag kunnat efter det, men det har inte räckt dit jag velat.
Innan den allvarliga skadan gjorde Kalle Svensson fina resultat och var med i toppen i såväl USM, JSM och SM. 2011 blev han total-trea i SM och det var en stor framgång.
– Det gick riktigt bra. Då var jag inne i det och det var bara enduro i huvudet.
Hittade glöden
Kristdalasonen lät sig ändå inte stoppas av den allvarliga skadan. 2013 var han tillbaka med besked och blev tvåa i sin SM-klass.
– Det kändes ändå gutt. 2014 hängde jag i bra också, men så blev det en krasch där jag böjde tummen bakåt samtidigt som handen inte böjdes bakåt eftersom den är stelopererad. Efter det blev det gips igen.
Både 2015 och 2016 blev han trea i sin klass i SM.
– 2016 gick det ganska bra och jag började komma igång ordentligt och fick upp en jäkla glöd. Jag fortsatte att satsa 2017, men åkte på borrelia på hösten. Då var jag riktigt sliten och det var tungt att bara ta sig till jobbet.
”Känt mest stress”
Nu bor Kalle Svensson i hus i Kristdala tillsammans med sin sambo och deras snart ettårige son Malte. Särskilt mycket enduroåkning har det inte blivit i år.
– Det har varit ganska skönt att inte köra så mycket. Efter skadan 2012 har jag känt mest stress över att det inte blivit de resultat jag velat.
När Novemberkåsan körs i Vimmerby i helgen kommer Kalle Svensson däremot till start.
– Jag har tänkt lite på Novemberkåsan under året. Det har handlat om att få ordning på saker och ting och så har jag kört hoj lite då och då. Däremot har det bara blivit ett fåtal tävlingar.
Har du något resultatmål eller handlar det bara om att du ska ta dig i mål?
– Jag kan inte ha som mål att bara komma i mål. Jag har alltid varit sådan att jag har stora krav på mig själv, kanske för stora.
Oviss framtid
Kalle Svensson har inte kunnat köra Novemberkåsan i Vimmerby varken 2008 eller 2014.
– 2008 skadade jag korsandet och opererades i oktober och 2014 var det tummen som var problemet. Det ska bli väldigt skoj att köra i Vimmerby.
Hur ser du på din framtid som enduroförare?
– Det är svårt att svara på, jag kan inte riktigt säga hur det blir. Jag ska köra nästa år, men har inte bestämt mig för hur det ska se ut, säger Kalle Svensson.