Våren är kommen och sommaren lurar runt hörnet. En sommar som vi alla trodde skulle bli som vilken annan sommar som helst. Detta blir tyvärr inte fallet. Vi alla blir på ett eller flera sätt påverkade av covid-19:s framfart genom världen och Sverige. För de som är födda 2001 blir detta väldigt tydligt. Detta är den tid som alla de som är födda 2001, och därmed går sitt sista år på gymnasiet, har sett fram emot i minst tre år. En tid som skulle innehålla roliga fester och aktiviteter i takt med att den stora dagen närmar sig, studenten på Västerviks Gymnasium den 12 juni 2020.
Nu ser det ut som att vår stora dag blir mer eller mindre inställd. Det tycker inte jag är okej över huvud taget!
Nu går hela världen genom en pandemi. En sjukdom som dödar obehagligt många människor varje dag. Här i Sverige ser läget som värst ut i Stockholm, Östergötland och Västergötland. Kalmar Län å andra sidan ligger väldigt bra till i jämförelse med övriga län. Endast Gotland och Blekinge ligger bättre till än oss. I och med detta tycker jag och många andra att det är oresonligt att ställa in vår student i den mån som idag planeras.
Mitt förslag
Utspringet är en viktig del i denna ceremoniella dag och vi på Västerviks Gymnasium har alla förutsättningarna för att kunna genomföra ett bra utspring. Folkhälsomyndigheten och skolverket sade under en presskonferens den 28/4 att utspring får genomföras om det kan göras utan trängsel. Detta går utan tvivel att lösa.
Mitt förslag på detta är att springa ut från gymnastiksalens ena entrédörr och ut mot parkeringarna utanför. Detta ska då ske med cirka 20 minuters väntan innan nästa klass får springa ut i vuxenlivet. Utanför kan ett begränsat antal anhöriga per elev stå med skyltar osv i en egen parkeringsruta. Sedan ska det vara en hel parkeringsruta mellan den ena elevens anhöriga till den andres. På detta vis skapas ingen trängsel och vi kan få ett fint minne för livet. När klassen sprungit ut går de i det ledet som formas längs med vägen och fortsätter mot den stora parkeringen som ligger mellan gymnasieskolan och campus. Inga andra anhöriga får röra sig in för ens alla från den tidigare klassen lämnat området.
Det finns ett par argument som jag brukar bli bemött med när jag nämnt denna idé. Ett av dessa är “tänk om folk inte håller avståndet från varandra ändå”. Det är självklart att man inte kan se till att alla håller ett avstånd på två meter från varandra. Jag tycker däremot att kan man lita på att folk gör det i mataffärer, på uteserveringar och på restauranger så kan man göra det i detta fallet med. De anhöriga som närvarar handlar med största säkerhet också mat. Ett annat argument är “tänk om någon anhörig inte respekterar dessa regler och bestämmelser”. Som svar på det så är jag övertygad om att alla närvarande skulle respektera de regler som finns om deras till exempel barn trots mörka tider får uppleva lyckan i att springa ut. Ett annat alternativ är att med samma princip om uppdelning av anhöriga sprida ut utspringet på flera olika platser i Västervik för att på så vis minska mängden folk.
Behöver inte se ut som den alltid har gjort
Flakkortegen är det som många ser fram emot allra mest. Det är även det som kan genomföras med minst risk för folksamlingar. Trots detta har myndigheterna valt att avråda från just flakkortegen.
En flakkortege behöver inte se ut som den alltid gjort tidigare. Som det tidigare varit har den passerat de mest centrala delarna av Västervik. Om man istället skulle planera den på en längre sträcka utanför stadskärnan där det finns gott om plats bredvid vägen så finner jag det näst intill omöjligt att folksamlingar över 20 personer skulle kunna skapas. Om flaken kör längs en längre sträcka så innebär det att mer områden kommer finnas för anhöriga att stå vid. Skulle det vara så att det står andra människor där man själv tänkt att stå kan man helt enkelt ställa sig vid någon annan plats.
Att neka oss rätten till en flakkortege när man kan göra på detta viset är inget annat än förkastligt och visar endast på en bekvämlighet och lathet hos de beslutstagande.
Bortsett från det jag skrivit ovan har jag flera lösningar och metoder att vidta för att kunna genomföra studentdagen:
• Man kan uppmana alla som inte känner någon som tar studenten att stanna hemma.
• Man kan dela upp kortegen i intervaller, och därmed undvika ett långt tåg.
• Man kan spärra av torg och liknande för att förhindra folksamlingar.
• Man kan släppa av klasserna på olika platser för att anhöriga inte ska samlas.
• Man bör vara tydlig med att alla som tillhör en riskgrupp ska stanna hemma.
• Man kan bestämma specifika platser där olika klassers anhöriga ska stå under flakkortegen. Vilket i sin tur kommer leda till att folk kommer skingras mycket snabbare.
"Inget annat än ett hån"
Att inte låta oss ha ett utspring eller en flakkortege när det kan lösas på ett så otroligt bra sätt vore inget annat än ett hån mot oss som kämpat i skolan i 13 år för att till slut få ta studenten. Speciellt då alla grundskolor är öppna, folk kan gå på restaurang, handla i alla möjliga butiker osv.
Ytterligare anledning till att vi bör få ett värdigt studentfirande är att en festival på Öland har fått klartecken av folkhälsomyndigheten att genomföra den. Denna festival skulle hållas på en camping i slutet av maj och håller på i tio dagar. Arrangören av denna festival har då tagit kontakt med folkhälsomyndigheten och fått klartecken.
Festivalen kommer trots detta inte genomföras då campingen där festivalen skulle hållas sagt ifrån. Dock kvarstår faktum att folkhälsomyndigheten givit sitt godkännande. Ännu en anledning till varför vi ska få ta studenten i Västervik är att det har kommit ut i göteborgsposten att Göteborg och Kungsbacka tillåter utspring och öppnar för anhöriga.
För ett par veckor sedan skapade jag en grupp på Facebook som heter “ställ inte in studenten i Västervik”. Den har i skrivande stund 151 medlemmar. Jag skapade även en namninsamling med samma titel. Den har i skrivande stund 120 underskrifter.
Studenten är något som händer en gång i livet. En dag som aldrig kommer tillbaka. En dag som vi kämpat oss fram till i 13 hela år. Att frånta oss denna dag när resten av samhället ser ut och lever som det gör nu är i sig nästan mer frustrerande och förargelseväckande än faktumet att studenten kanske inte blir av.
Jag uppmanar alla er som tar beslut kring detta att ta till er det jag skrivit och det faktum att 120 personer har skrivit på namninsamlingen. Vi kan inte göra mer än vad vi gör idag, skapa opinion och komma med förslag. Det är ni som bestämmer hur vår stora dag blir.
Filip Jungevall Olsson,
avgångselev på naturvetenskapliga programmet vid Västerviks Gymnasium