Annons:

LIDESTAM: Vi får inte glömma att det kommer en tid efter Corona

I wanna be sedated” och ?”Wake me up when it’s all over” är två låtrefränger som ekar i mitt huvud nästan hela tiden just nu. Varken Ramones eller Avicii är favoriter som finns i min skivsamling eller Spotify-lista, ändå finns låtarna i huvudet dag som natt. ”Jag vill bli nersövd. Väck mig när det är över”. För det är lite så jag känner i situationen med Corona-pandemin. 

Annons:

När jag på skoj sade till mannen därhemma att jag vill bli nersövd och väckt i slutet av juni sade han till mig att jag ska vara försiktig med vad jag önskar mig. Han påminde mig om att en flicka vid namn Greta ganska nyligen gjorde ett kraftfullt uttalade om att hon önskade panik åt oss alla. Hon fick snabbt sin önskning uppfylld, om än på ett annat sätt än vad hon kanske tänkt sig. 

 *

Såklart vill jag inte bli nersövd på riktigt, jag är också medveten om att det finns Corona-patienter som hamnar i respirator och sövs ner, så det är verkligen inget att skoja om i dagsläget. Men ändå. Jag skulle så gärna vilja slippa den här obehagliga känslan av att bevittna en tågkrasch i slow-motion. Om man ändå kunde snabbspola? Eller ännu hellre, spola tillbaka för att förhindra det som nu sker? 

De flesta av oss är nog riktigt oroliga för hur det kommer att bli framöver. Först och främst är vi rädda att för att vi eller våra närstående ska bli sjuka eller dö. Den dagliga rapporteringen om antalet döda skapar såklart stor ångest.

Sedan har vi övriga konsekvenser. Hur kommer Corona-pandemin drabba samhället, i Sverige och i övriga världen? Blir någonsin någonting sig likt? Det finns så mycket som skrämmer, förutom själva viruset i sig. Företagskonkurser, massarbetslöshet, brist på varor. Mängder med enskilda individer som hamnar i ekonomiska trångmål. Förlorade livsverk. Många kanske tvingas lämna hus och hem.

Det är lätt att förstå känslan av hopplöshet och förtvivlan. Den psykiska ohälsan hos folket ökar sannolikt, självmordsstatistiken likaså. På andra håll i världen, t ex USA, rustar sig folk med vapen(!). Om det uppstår brist på mat och annat livsnödvändigt, vad händer då? Anarki? Krig? Men, även om det inte blir så illa, så kan vi ändå räkna med att ”post-Corona” kommer att vara något annat än det vi är vana vid.

Det är mycket som skrämmer och det är verkligen inte lätt att se något positivt i allt detta elände, men om man anstränger sig går det faktiskt att komma på några möjliga attitydförändringar till det bättre. 

• Vi kan hoppas på en välbehövlig attitydförändring när det gäller smittspridning. Att vi har fattat att även vanlig influensa kan vara dödlig för riskgrupper. Kollegan som tidigare stoltserat med uttalanden som: ”Jag är aldrig hemma när jag är sjuk, det är bara när tempen går över 40°, och knappt ens då”, den kollegan kanske håller tyst i fortsättningen och stannar hemma vid sjukdom. Det är vi andra tacksamma för. 

• Föräldrar kanske låter bli att stoppa i sina barn Panodil och lämna på förskolan trots feber. Även det tackar vi för, särskilt personalen, men även andra föräldrar.  

• Förbättrad handhygien hos befolkningen och att fler förstår varför man inte ska hosta och nysa rakt ut, eller i sina händer. Det, tillsammans med ovanstående punkter, kan förebygga framtida smittspridning och leda till minskade samhällskostnader för VAB och sjukfrånvaro. 

• Fler slutar röka. 

• Corona-pandemin kan ha medfört att världen blir mer förberedd inför framtida, kanske ännu farligare och mer dödliga virus. Vi kan hoppas att det byggs upp en ordentlig beredskap med skyddsutrustning, respiratorer och möjlighet att snabbt iordningställa vårdplatser om det skulle behövas. 

*

Den kanske allra viktigaste lärdomen för oss alla är att vi inte ska ta någonting för givet, att allting kan kastas omkull på nolltid. Det är ingen självklarhet med mat på bordet eller att vi ska bli omhändertagna när vi behöver vård eller annan hjälp. Det är inte självklart att vi har en fungerande ekonomi och välfärd att förlita oss på. Det är inte heller självklart att vi får röra oss fritt eller bestämma över hur vi ska leva.

I dag ser vi hur makthavare tar tillfället i akt att försöka införa lagar som inskränker vår demokrati. Det är ett gyllene läge att passa på när folk är ordentligt uppskrämda. Överallt hörs röster om att vi bör ha ännu mer inskränkningar, fler förbud, och större möjligheter för makthavare att kringgå demokratiska processer.

Det kan vara lockande för många då man tror att det räddar liv, men det kan vara mycket farligt i förlängningen när makthavare utnyttjar en kris för att införa lagar för att öka sitt bestämmande över folket, utan förankring hos detsamma. 

Sakta kryper det över oss, nästan utan att vi märker det. Just nu är allt fokus på att stoppa ett farligt virus, samtidigt får vi inte glömma att det kommer en tid efter Corona. 

Magdalena Lidestam
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och framöver kommer Magadalena Lidestam skriva en krönika i månaden för Dagens Västervik. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Annons:

Gästskribent

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt