SVT var först med att berätta om bristen på platser inom neonatalvården i ett inslag på onsdagskvällen.
Nu väljer Madeleine och Martin Tagel att berätta om sin första tid som föräldrar och Alexanders tuffa start i livet även för vår tidning, för att lyfta hur sjukvården kan fungera.
– Vi har valt att vara öppna med detta, med förhoppningen att det ska bidra till något positivt och kommer upp till diskussion hur man ska organisera och behandla patienter och anhöriga. Att det kanske ger en tankeställare att vi kanske inte har en sjukvård som fungerar så bra som vi hoppas att det ska.
Allvarlig havandeskapsförgiftning
Madeleine och Martin hade förberett för en förlossning i hemmet, med stöd av läkare och sjuksköterska. Det var så de såg framför sig att de skulle bli föräldrar.
Men Madeleine drabbades av en väldigt allvarlig havandeskapsförgiftning i vecka 24-25, så hon övervakades omsorgsfullt av vårdpersonal i Västervik.
– Personalen där såg att det skulle bli allvarligt och gå ganska så snabbt, så de var tidigt i kontakt med Linköping för att reservera en plats, som vi blev lovade, berättar Martin och fortsätter:
– Men, när Madeleines värden dramatiskt försämrades och Västervik ringde Linköping – då fanns det plötsligt inte någon plats åt oss.
Ambulansflyg till Umeå
Västervik ringde runt till samtliga neonatala avdelningar i Sverige, som har kapaciteten för så pass tidigt födda barn. Det enda sjukhus som hade plats var Umeå.
Så det blev ambulans till Linköping och därifrån transport till Umeå med ambulansflyg. De var framme runt klockan 18 och vid tio nästa morgon föddes Alexander med kejsarsnitt.
– Det var en fantastisk bra start i Umeå, vi kände oss väldigt väl mottagna, det var väldigt kompetent och duktig personal som vi har allt att tacka för. Men det var förstås väldigt speciella omständigheter vi hamnade i på grund av havandeskapsförgiftningen och att vi hamnade i Umeå i brist på vårdplatser.
”Hade en tuff start”
Madeleine var bara i graviditetsvecka 27, så Alexander vägde blott 607 gram, tillväxthämmad på grund av havandeskapsförgiftningen, och var allvarligt lungsjuk.
– Så han hade en ganska tuff start, säger Martin.
Alexander var bara tre veckor gammal när den nyblivna familjen flyttades igen. Nu skulle ambulansflyg ta dem tillbaka till Linköping.
– Det har visat sig vara väldigt mycket transporter mellan sjukhus årligen, för att täcka upp för bristen av väl fungerande, planerad sjukvård.
Vad var er första reaktion då?
– Vi var helt maktlösa, kunde inte göra något åt det, utan det beslutades på högre instans utan någon som helst hänsyn till Alexander eller oss föräldrar, säger Martin.
Han tar ett djupt andetag innan han fortsätter:
– Det var många ur personalen som tyckte att Alexander inte borde flyttas och vi försökte skjuta på det lite, men ”vi skulle vara glada att vi kom närmare hem”, fick vi till oss. Men vi var ju där för Alexanders skull, inte för att vi skulle ha närmare hem. Vi ville bara ha bra kompetent personal som kunde ta hand om honom, det spelade ingen roll var vi var.
Det blev en dramatisk förflyttning. Alexander fick vätska i lungorna och det tog flera dagar i Linköping innan han återhämtat sig.
Fortfarande kvar på sjukhuset
Idag väger Alexander runt 2 900 gram. Efter lite drygt två månader i Linköping förflyttades de till sjukhuset i Västervik där de fortfarande är kvar.
– Jag och Madeleine turas om att vara med Alexander. Vi har gården och egna företaget att tänka på, så det fungerar inte att vi är där båda, utan vi ses på sjukhuset någon gång i veckan om vi har tur. Alexander mår förhållande vis bra. Men han har fortsatt problem med sina lungor, så han har fortfarande hjälp med lite syrgas.
Vad tänker du kring allt ni varit med om och som drabbade Alexander hans första tid i livet på grund av platsbrist?
– Jag tror personligen, efter att ha pratat mycket med sköterskor och läkare, att personalbristen beror på dålig arbetsmiljö och det är ett politiskt misslyckande i stor mening. Sjukhusen lovar en massa platser utan att det finns personal som kan täcka upp för det. Det är min åsikt, att det är ett stort arbetsmiljöproblem. Många duktiga väljer att sluta, vilket spär på bristen på kompetent personal.
Brist på utbildad personal
I SVT:s inslag berättas om att 251 små, nyfödda barn transporterades förra året mellan sjukhus i Sverige, enbart eftersom neonatalvårdsplatserna inte räckte till. Några bebisar skickades flera gånger, som Alexander.
Något som Lars Navér, verksamhetschef neonatologi på Karolinska universitetssjukhuset, förklarar för SVT inte beror på platsbrist eftersom det finns platser och utrustning, utan det är en brist på utbildad omvårdnadspersonal.