En intern fick vänta sju månader på akut tandvård efter att en plomb ramlat ur en tand.
Den 29 april anmälde fången att hann tappat en plomb och behövde akut tandvård. En kriminalvårdsinspektör på avdelningen registrerade och fattade beslut om att mannen skulle få akut tandläkartid. Men ingenting hände.
Av beslutet framgick att anstalten skulle boka tid hos tandläkaren anstalten hade avtal med. Beslutsfattaren kan i efterhand inte erinra sig om han bokade tandläkartiden eller och uppdraget gick till klienthandläggaren. En klienthandläggare som kort därefter gick i pension.
Internen fortsatte begära få en tandläkartid, men semestrar kom emellan. Under sensommaren och hösten fanns det flera förvecklingar i frågan. I oktober tröttnade internen på att han ett stort hål i sin tand att han JO-anmälde anstalten. En dryg månad senare, den 12 november, nästan sju månader efter att internen begärt akut tandvård, fick han tid hos tandläkaren.
JO vill nu höra kriminalvårdsanstaltens version av det som inträffat och varför det tog så lång tid samt hur kriminalvården ska förhindra att liknande misstag inte inträffar igen.
Kriminalvården skriver att man har haft genomgång av rutiner för anmälan om interners behov av tandvård med samtliga kriminalvårdsinspektörer vid anstalten. De åtar sig också att fe internen information om bestämmelser om patientskadeersättning.