Den 30 juni lämnade Simon Johansson och Filip Petersson in konkursansökan för den populära Vimmerbykrogen SMAK by: Simon.
Coronaepidemin tog kål på deras drömmar och deras livsverk. Sänkte något som fram tills dess hade varit en bra affär, en framgångssaga och något som Vimmerbyborna uppenbarligen tagit till sina hjärtan.
Direkt efter konkursen flydde Simon och Filip den lilla staden för en kort tid – mest för att slippa alla frågor. Först nu väljer man att kommentera det som hänt.
"Kommer inte leva vidare med oss"
– Vi har fått höra att det har stått att SMAK skulle leva vidare, och jag har fått massor med samtal från folk som har gratulerat och sagt att det måste kännas skönt för oss. Men så är det verkligen inte. Vi vill vara tydliga med att SMAK inte kommer leva vidare med oss, berättar Simon Johansson, som startade företaget för tre år sedan.
– Vi vet inte alls vem det är som konkursförvaltaren förhandlar med eller hur dennes tankar går. Vi är helt nollade och inte inblandade i den historien, berättar Filip.
"Konkursförvaltaren har inte lyssnat på erbjudanden"
De båda är inte riktigt nöjda med hanteringen av konkursen.
– Vi vet att det är fler personer som har hört av sig till konkursförvaltaren och visat intresse, bland annat två lokala entreprenörer, men han har inte ens lyssnat på vad de har haft att erbjuda, berättar Simon Johansson.
– Visst, vi har mycket känslor men inte jättemycket kunskap om detta, och hos konkursförvaltaren är det säkert tvärtom. Och det kanske är så det funkar, men att han inte ens lyssnar på de intressenter som hör av sig känns rent ut sagt skit – speciellt med tanke på att vi också har tittat på hur vi skulle kunna lösa det och driva det vidare. Vi har ändå börjat hitta lösningar tillsammans med extern hjälp och om förutsättningarna hade varit de rätta, men det går för fort. Till slut handlar det ju också om våra liv och vår ekonomi, men oss ville han inte diskutera med, säger Simon.
En "vidrig" pandemi kom emellan
2019 var till vissa delar ett tufft år för SMAK by: Simon, och 2020 inleddes med att man fick åtgärda en vattenskada som kostade företaget cirka 400 000 kronor.
Inför och i början av 2020 gjorde man dock stora förändringar. Man minskade personalstyrkan, plockade bort dagens lunch, skruvade till konceptet och Filip Petersson kom även in som delägare.
– Siffermässigt var det första kvartalet 2020 SMAK:s bästa någonsin. Allt var på topp och alla siffror låg helt rätt – det enda vi behövde för att stå riktigt stabilt och vara ett blomstrande företag var en normal sommar, berättar Simon Johansson.
– Sedan kom en vidrig pandemi emellan. Och det är ju dessutom under de här månaderna vi ska tjäna våra pengar, suckar Filip.
Minskade omsättningen med 75 procent
Från det att företaget öppnade efter renoveringen, 13 februari, tills dess att man stängde den 30 juni tappade man 50 procent av sin omsättning jämfört med året innan. SMAK:s omsättningstapp från det att ALV skulle ha öppnat tills dess att de fick stänga var 75 procent, enligt Simon Johansson.
– Det tog tvärstopp när coronan kom, och vi kan sätta datum på det. Det var samma helg som Vimmerby Hockey skulle spela sin första kvalmatch i playoff 3 till allsvenskan borta mot Hudiksvall, när de fick vända sedan två personer i Hudiksvalls organisation hade blivit sjuka, berättar Simon Johansson
– Vi hade hyrt tv-apparater, vi köpte sändningsrätterna, och sedan blev det inställt. Det var den första kvällen efter vår renovering – och vi stod där med allt. Det var Vimmerbys genom tidernas dyraste brasa på tv:n, det kan jag lova. Visst, vi har haft hyfsat med besökare sedan dess, men det handlar till största delen om bargäster. Maten och omsättningen har vi tappat helt.
Valde att asvluta "i tid"
Till slut tyckte de båda Vimmerbyföretagarna att beslutet om att ansöka om konkurs var oundvikligt. Svaren man fick från många personer man sökte råd från blev också desamma.
– Visst, vi hade kunnat köra på en månad till, men det som hade hänt var att Filip och jag hade mått ännu sämre, ökat på skulderna, gjort ett sämre avslut gentemot Vimmerby och våra leverantörer, och inte kunnat betalat ut sista lönerna, säger Simon Johansson.
– Nu valde vi att avsluta i tid, vilket var ett tufft beslut som vi övervägde i flera veckor. Nu kunde vi i alla fall betala snudd på alla leverantörer där vi beställt, vi kunde se till att alla fick sina löner. Vi har gjort så rätt vi kunde, och det var viktigt för oss – mot personal, leverantörer och mot Vimmerby, säger Filip.
Hur mår ni nu?
– Självklart går det i enorma vågor. Det första kvällen satt vi vid havet på Öland och grät i timmar. Vi åkte från Vimmerby samma dag som vi lämnade in konkursansökan och sa inte ett knyst till varandra på hela resan ner. Vi hade bestämt vår resplan i förväg, berättar Simon.
Filip beskriver den första tiden så här:
– Det var bara sorg, och man var inte riktigt med på vad som hände. Vi pratade mycket om att vi utåt sett inte ville få det att se ut som en begravning. Om vi hade kört en helg till, vilket vi kunde ha gjort, hade det blivit ännu tuffare offentligt och ännu mer psykiskt påfrestande för oss. Och vi ville verkligen inte ha den där begravningskänslan. Därför valde vi att avsluta med det som skulle visa sig bli årets bästa helg. Vi avslutade så bra som möjligt – både för oss och för våra gäster.
Hur ser ni på framtiden?
– Om vi hade kört det här i botten själva, gjort det uselt och lagat dålig mat – ja, då hade det varit enklare att acceptera. Men någonstans så känner både Filip och jag att det finns ett värde kvar i det här, menar Simon Johansson.
– Skulle vi börja om med det här om ett år, så tror vi ändå att värdet fortfarande skulle vara detsamma – i oss och i det vi har gjort. Innan vi gick ut med konkursen offentligt pratade vi med alla leverantörer. Dels för att det kändes viktigt att vara öppen och schysst mot dem, dels för att vi ska vara välkomna tillbaka den dag vi vill satsa igen. Det känns också viktigt att berätta för Vimmerbyborna hur vi ser på det här.
Stark känsla för Vimmerby
Och just känslan för Vimmerby är något som de båda återkommer till.
– Mitt i allt det här kan jag känna ett ansvar gentemot Vimmeby och Vimmerbyborna. Det känns ändå som att vi har gjort något bra, och att folk är nöjda och glada över det vi gjort. Dels handlar väl revanschlustan om att man har ett lokalt hjärta, dels om att vi inte känner oss färdiga. Vi har massor kvar att göra som vi har pratat om. Det eggar en, att få visa det igen, säger Simon.
Filip Petersson håller med:
– Det är klart att vi har känt av ett stort lokalt stöd, och det är fantastiskt. Det finns många bra personer, som vi i princip skulle kunna namnge, som har stöttat oss enormt under de senaste månaderna – folk som verkligen har varit ”local heroes”. Det gör också att man vill mer. Nu känner man sig som en förlorare och att det här blev ett misslyckande, även om vi vet att vi inte borde göra det.
Så ni funderar på en comeback?
– Vi har inte gått in i detalj på det, men båda har samma dröm. Sedan vet vi inte om exempelvis coronapandemin är över nästa sommar. Det är helt enkelt lite för tidigt att planera. Vi kan ju inte göra samma resa igen och sätta oss ännu djupare i skiten, men det är klart att vi tittar och spånar på vad som skulle kunna bli det nya konceptet. Var, hur, när? Sedan sitter vi nu båda i en helt annan ekonomisk situation, så om vi ska göra det måste vi hitta rätt lösning, säger Simon.
– Just nu vill man väl mest kräkas på det, men självklart finns det någonstans i bakhuvudet att det vore kul att göra det igen när det här är över. Vi tror ju ändå att vi skulle vara ganska starka den dag vi kommer tillbaka. Så visst är det förhoppningen. Sedan vet vi inte om vi vill, kan och orkar, men det är väl ändå det som vi har som någon liten framtidsförhoppning, menar Filip.
Kunde ni ha gjort något annorlunda i allt det här?
– Självklart blir det många funderingar kring sådana frågor. Kunde vi ha gjort på något annat sätt? Givetvis kunde vi ha gjort saker annorlunda, och vi övervägde även att sätta hela bolaget på paus, men jag har svårt att se att det skulle ha kunnat sluta på något annat sätt i och med det som drabbat oss, tror Simon.
– Visst har vi investerat ganska hårt, men om vi inte hade gjort det så hade vi aldrig blivit det vi blev. Folk tycker säkert att det är konstigt att vi inte hade mer kapital. Men en vattenskada och en coronaepidemi slår hårt mot ett litet företag.
Varför väljer ni att berätta er historia nu?
– Vi har inte velat prata så mycket om det, utan vi bestämde att när vi kände oss redo så skulle vi berätta. Och nu är vi det. På något sätt vill man uppnå ett så bra avslut som möjligt – hela vägen, och då vill man bland annat att alla ska veta att vi har övervägt allt och ser tyvärr ingen annan utväg än denna, säger Filip Petersson.
Kriser brukar ju kunna föra något gott med sig på sikt, tror ni på det?
– Ja, kanske. Just nu är man inte så hoppfull, men man har ju drömmarna kvar. Så när hoppet kommer, kan det säkert komma något gott ur det. Sedan handlar det ju om vad som händer fram till dess. Vi vet inte vart vi är i livet då, och kan inte helt styra vägen dit, säger Filip.
Vad händer för er del nu?
– Vi har väl varit hyfsat attraktiva på arbetsmarknaden, men sedan måste vi bestämma oss för vad vi vill. Det är inte så att vi har saknat möjligheter, men själv skulle jag dock ha svårt att börja jobba på en annan restaurang i Vimmerby. Det skulle kännas fel. Nu vill jag göra något som gör skillnad, något som betyder något och är viktigt. Jag har några grejer på gång, säger Simon Johansson
– Min tanke är att jag ska ligga lågt ett tag. Jag ska ta hand om mig, sedan får vi se, säger Filip Petersson.
Fotnot: Vi har sökt konkursförvaltare Andreas Öhlin via telefon och mejl.