Visfestivalen 2019 är igång. Slottsruinen i Västervik var fullpackad med publik. Stämningen fantastisk både i och utanför ruinen, precis som det ska vara torsdagen vecka 28 i Västervik.
Calle Åstrand, Visfestivalgeneral öppnade Visfestivalen 2019 med att tacka Västerviks kommun för det arbete som lagts ned på att göra om parken utanför Slottsruinen. Han presenterade också kvällens värd som varit fördold i dunkel tills han klev upp på scenen, poeten Bob Hansson, som inledde med att prata om hur viktigt det är att vara i nuet, både i livet men också som publik. Han lotsade publik och artister genom kvällen på ett roligt och tänkvärt sätt, precis så som en poet ska göra.
Kvällens första artist var Ida Wiklund, se separat artikel. Efter henne kom en publikfavorit i Västervik, Lars Demian. Med sig hade han David Tallroth som visade prov på att det går att spela bastuba och trummor på samma gång.
De framförde mörka humoristiska låtar och även en hyllning till Lill – Bads.
- Förra gången vi uppträdde på Visfestivalen delade vi scenen med henne. Det här är en hyllning till henne, sa Lars Demian.
Tredje artisten på scen var Johan Johansson med Strindbergs. En artist som flera gånger tidigare gästat Visfestivalen.
- Vi släppte vår första skiva 1982 och det känns jättelänge sedan, sa Johan, som bytt ut punken mot visan, men med samma texter nu som då.
När Plura Jonsson, från Eldkvarn klev upp på scenen var publiken verkligen i gång och han mottogs med stormande applåder. Han spelade välkända låtar som många sjöng med i.
Innan sitt framträdande under kvällen hade han talat med Björn Ulveus inne på Slottsholmen om hur det är att göra musik.
Kvällens sista artist var Linnea Henriksson som fått ett stort genombrott efter ”Idol” men också efter TV – programmet ”Så mycket bättre”. Västervikspubliken älskade henne också.
Visor om kärlek och saknad
Det fanns inte någon av torsdagskvällens artister som inte sjöng om kärlek, för vad är musik utan kärlek. Det var texter om brustna hjärtan, glädjefyllda möten och känslor man inte vågade föra fram annat än i en låt.
Utanför Slottsruinen var det en romantisk kväll där solen gick ner i Gamlebyviken och som i filmen ”Lady och Lufsen” passade några på att se in i solnedgången sittande på en parkbänk, lyssna på musiken och förenas i en kyss.
Det är så Visfestivalen i Västervik är, när den är som bäst.