MARKÄGARNA HAR SVARAT – KOMMUNEN GÅR ÄNDÅ VIDARE MED TVÅNGSINLÖSEN

I slutet av mars bestämde kommunstyrelsen att kommunen ska ansöka om expropriation av marken väster om E22. Det gjordes också, 15 april. Det är nu upp till regeringen att bedöma kommunens ansökan.

Men sedan hörde markägarna av sig, och nu förs dialoger med markägarnas juridiska ombud, berättar kommunstyrelsen nu. 

– Nu finns det en dialog och vi hoppas på en lösning den vägen. Kanske behövde de en knuff för att komma till bordet, säger Ulf Nilsson (L), vice ordförande i kommunstyrelsen.

Marcus Fridlund (S), oppositionsråd, är kritisk:

– Det är fel väg att gå. Vi tror att vi löser det här bättre i dialog och förhandling, än via ombud och domstolar, säger han.

Oppositionen yrkade därför på att expropriationen skulle dras tillbaka. Det beviljades dock inte. Ulf Nilsson (L) uppskattar att processen hos regeringen kan ta upp till 3 år, och enligt majoriteten i Västervik finns det inget som hindrar att exproprieringsprocessen pågår parallellt med en dialog.

 "En konsekvens av extremt dålig kommunikation"

Enligt Marcus Fridlund (S) har det saknats en dialog med markägarna.

– Expropriation är en konsekvens av extremt dålig kommunikation. Vill man göra något gäller det att göra en dialog, och det gör man mellan personer. Den mänskliga kontakten är jätteviktig, och det är tydligt att den varit undermålig, säger han.

Ulf Nilsson (L) håller inte med, utan säger att både tjänstepersoner och kommunalrådet försökt föra en dialog. Dialogförsöken har dock främst skett från tjänstepersonerna, och inte av politikerna.

– Presidiet har inte fört någon dialog, säger Nilsson.

Hur snabbt en dialog kan ge resultat, eller vad resultatet kan bli, är för tidigt att spekulera i:

–  Vi hoppas på att det kan gå hyfsat snabbt om man hittar en lösning i samförstånd. Då slipper båda parter att betala jurister och annat. Vi hoppas att snart få besked om hur seriös den här dialogen är, säger Nilsson.

Därför vill kommunen ha tre gånger mer mark än vad som kan användas

Marken som ska exproprieras är 170 hektar stort. I lokaliseringsutredningen som expropriationen grundar sig på står att endast 50 hektar av området är lämpat för industrimark. Som en jämförelse är Ljunghedens handelsområde 20 hektar.

Varför vill ni tvångsinlösa tre gånger så mycket mark än vad som kan bli industrimark?

– Det är alltid så att man inte kan exploatera all mark. Det behövs skyddsområden runt verksamhetsområden, och det finns vissa stråk man inte vill dela av.

Men 120 hektar i stråk mellan verksamhetsområdena? Varför bedömer ni att regeringen kommer godkänna det?

– Det är det bästa alternativet. Det finns till exempel en del berg inom området som jag inte tror att man ska spränga bort och bygga på, men samtidigt vill vi ha rådighet över marken för att undvika framtida konflikter, säger Ulf Nilsson.

– Det kommer också göras en bedömning huruvida vi har rätt i den frågan, tillägger kommundirektör Anders Björlin.

Vad investeringen kan kosta för kommunen är oklart. I lokaliseringsutredningen beskrivs att det lär behövas stora investeringskostnader för infrastruktur och markberedning. Det är dock pengar som kommunen räknar med att få tillbaka genom planavgifter när de senare säljer marken som industrimark.

– Tanken är alltid att få tillbaka det man satsar, plus nya företag, anställda och skatteintäkter, förklarar Fridlund (S).