Gamla tiders Tjust del 14 – Västerviks okrönta drottning

Hon besvärades inte av några krämpor, varken kroppsliga eller andliga, utan härskade i stadens umgängesliv ännu i fem år efter maken Carl Gustaf Lewenhaupts bortgång 1844.

Hon var ett sjusärdeles fruntimmer som det gick många historier om. Hon sades vara vacker som en dag och hon var medveten om det. En historia berättar att hon i kyrkan satte sig att kamma sitt vackra hår. Plötsligt stod Hornper framför henne och började att kamma grevinnan med en glödande järnkam. Hon uppgav ett gällt skrik som skar genom märg och ben varpå hon strax miste sansen. 

Tjänarinna i arrest

Makarna Lewenhaupt ägde och bebodde den slottsliknande herrgården Casimirsborg vid Gamlebyviken. Till sina umgängesvänner åkte hon iväg i en enspännaredroska och på grund av framfarten kallades den för ”grevinnans brådska.”

På egendomen regerade Excellensan över pigor och andra underlydande och höll försumligt tjänstefolk i arrest. Under ett långvarigt besök på annat håll glömde hon bort en inspärrad tjänarinna. Den inlåsta kvinnan led till slut av hunger och törst men påkallade uppmärksamhet med höga rop. Hon fick en repända uppkastad till sig och lyckades hissa upp korgar med mat och dryck medan grevinnan var bortrest.

Carl Johan Ringqvist

Under makens sjukdom hade Excellensan skaffat sig en ung, vacker betjänt. Hans namn var Carl Johan Ringqvist, en inte erkänd son till en baron Fleetwood på Åsvik. Den unge vackre Ringqvist vann den gamla damens hjärta alldeles och hon överhopade sin amant med presenter i långa banor och gjorde honom till intendent över egendomen Casimirsborg.

Det förtröt givetvis släktingarna, inte bara för de maliciösa kommentarerna om förhållandet utan därför att de befarade ekonomiska följder. Misstanken var inte oberättigad, ty sedan hon dött, med Ringqvists hand i sin, visade det sig att Ringqvist bland annat fått hennes gård i staden.

De granna hästarna

Ännu medan hon levde utmärkte hon honom på allehanda sätt. En gång fick han ett ekipage. Excellensan hade köpt ett par granna hästar och en förnämlig liten vagn med sufflett över framsätet, där Ringqvist och hon skulle sitta på åkturerna. Så företogs provturen till Gränsö där brorsdottern, gift med baron Erik Knutsson Sparre, bodde sedan 1831.

Då Sparre välkomnade henne kunde han inte underlåta att samtidigt som han prisade hästar och vagn, anmärka lite försmädligt att ekipaget väl var Ringqvists liksom allt annat. Den slagfärdiga gumman replikerade genast. ”Nej tänk, det har jag verkligen glömt att skänka honom, men eftersom du snälle Erik tycker han bör ha dem, och för att inte göra dig till en ljugare så håll till godo med den lilla presenten, Ringqvist. Och tacka nu baron Sparre för den.”

I full gala

Det grevliga herrskapet levde i vardagslag synnerligen enkelt men vid fest och kalas eller visiter tog hon emot i full gala och bjöd på middagar och supéer där allt gott fanns. Då sprudlade hon av kvickhet och gott humör, föremål för hela ortens vördnadsvärda hyllning som hon var.

På Vålningebo, som hon gjorde till en badort efter tidens sed, höll hon ett slags hov om somrarna. Där fanns en hälsokälla och bredvid denna uppförde hon en brunnssalong, lät anlägga en park och uppförde gästbyggnader.

Grevinnan Sophie Lewenhaupt levde till 1849. Fem år innan hade maken Carl Gustaf Lewenhaupt gått hädan.

Fotnot:

Författaren berättar mer om makarna Lewenhaupt och Casimirsborg i ”Gamla gårdar och släkter i 1800-talets Westervik”. Flera av författarens senare böcker finns på www.bokus.com, på www.adlibris.se och på www.Nextory.se

Sven Kjellgren

Författare, journalist