Tidöregeringen avdelade 0,62 procent av den totala budgeten till kulturen i sin senaste budget. S satsade obetydligt mer, 0,63 procent. Man kan tycka att ett parti som utlovar så mycket i framtiden borde tagit i lite mer i sin sista skuggbudget inför valet.
Och som sagt: Det var under den förra S-regeringen som Myndigheten för kulturanalys varnade för ökad styrning av politiken. Det var då vi hade bokförläggare som protesterade mot vad de upplevde som politiska försök att styra innehållet i litteraturen. Det var då vi hade en kulturminister som tänkte högt om att styra innehållet i SVT:s Aktuellt. Och det var då konstnärer vittnade om att de kände sig tvingade att anpassa innehållet i sin konst efter politiska krav för att få ekonomiskt stöd från staten.
*
En sak håller jag med om dock. Kulturen har haft det tufft den här mandatperioden med ökade kostnader och offentligt stöd som inte hängt med, när regeringen prioriterat rekordstora investeringar i rättsväsendet, försvaret och infrastrukturen. En rimlig prioritering under rådande omständigheter.
Den förra S-regeringen efterlämnade ett Sverige som låg i inflationsligans Europatopp och i botten av tillväxtligan. Detta har Tidöregeringen nu vänt så att Sverige ligger i tillväxtligans topp och inflationsligans botten, vilket är den bästa garanten för att kunna satsa vidare på kulturen.
*
Mot detta står S och de andra rödgröna partierna som utlovar en politik som med kirurgisk precision slår mot tillväxten i Sverige – en slakt av tillväxten och skatteintäkterna, om man väljer att uttrycka sig som Malin Anell och Socialdemokraterna.
Den 13 september avgör du om du vill gå tillbaka till en sådan politik eller rösta för moderat kulturpolitik som på sikt gynnar det fria kulturlivet utan att ge avkall på grundläggande grundbultar i ett demokratiskt samhälle.
Pär-Gustav Johansson (M),
viceordförande Regionala utvecklingsnämnden