Annons:

Lennart Brewitz är kritisk mot utvecklingen av Slottsholmen. Foto: Stefan Härnström

Brewitz: Det var en gång en liten holme...

Det var en gång en liten holme, ytterst centralt placerad i den lilla idylliska småländska kuststaden. På denna lilla holme byggdes det för länge sedan en vacker träbyggnad, en restaurang där den lilla stadens alla människor kunde njuta av platsens skönhet. Denna fina byggnad brann efter ett antal år tyvärr ner.

Annons:

Den internationellt kände arkitekten Gösta Åbergh fick då uppdraget att komma med förslag till en ny byggnad. Hans på den tiden mycket kontroversiella förslag i modernistisk stil, uppfördes efter många turer i början på 50-talet. Detta hus fick till en början smeknamnet "Smörjhallen", men blev sedermera rikskänd som en mycket välbesökt och uppskattad sommar- och dansrestaurang.

När dans- och båtturismen sedan avtog med åren så lades verksamheten ner och byggnaden tilläts förfalla. Med flit skulle man nästan kunna tänka! Efter ett tiotal år och många turer så fick till slut en i staden tidigare tidvis boende världskänd musiker idén att köpa fastigheten.

Både byggnaden och tomten såldes då, utan att den hade varit ute på den allmänna marknaden, för en ytterst måttlig penning. Stadens alla politiker föll därefter gemensamt ner på knä och ropade: -Halleluja, han har räddat staden! Köparen meddelar sedan stolt att han skall bygga något fint, ett landmärke för alla kära västerviksbor!

*

När det sedermera visade sig att det på den lilla holmen skulle byggas ett stort höghus med ytterst dyra bostadsrättslägenheter så var det försent att protestera. Planerna genomfördes med hjälp av totalt hänförda lokala politiker och en självvådligt agerande landshövding som med sin stora makt godkände planen och därmed körde över hela sin kunniga och rättstrogna personal som var emot projektet.

Merparten av denna personal jobbar på grund av detta inte längre kvar på länsstyrelsen, vilket för övrigt inte landshövdingen heller gör för den delen. Han fick sparken!

*

En kommunal politiker anklagades sedermera av TV-programmet Uppdrag Granskning, som gjorde ett reportage om projektet på den lilla holmen, för både vänskapskorruption, att ljuga offentligt ett flertal gånger i programmet och att dessutom sudda i offentliga dokument.

Detta orsakade stor uppståndelse och en JO-anmälning och även ett eventuellt åtal som nu har behandlats. Personen i fråga har i dagarna fått ett strafföreläggande och valt att betala dess dryga böter och har därmed erkänt både sin brottsliga handling och att han begått det konstaterade tjänstefelet.

Denna person och fler med honom i programmet kritiserade politiker fortsätter dock godmodigt sin verksamhet som om inget hänt trots att det allmänna förtroendet för dem, om man uttrycker sig ytterst diplomatiskt, är mycket måttligt!

*

Så om Västerviks kommun och länsstyrelsen följde de regler och förordningar som fanns för genomförandet av detta projekt får vi aldrig veta. Mark- & Miljööverdomstolen avspisade alla överklaganden med motiveringen att man måste bo inom 50 meter från själva fastigheten för att få saken prövad. Det gjorde ingen!

Den lilla holmen i den lilla kuststaden blev nu som sagt bebyggd med ett stort höghus med ytterst dyra bostadsrättslägenheter. På bottenvåningen finns en exklusiv restaurang och hela 1:a våningen är förvandlad till ett flott boutiqehotell. Detta för att lägenheterna på denna våning närmast restaurangen inte var så attraktiva och därmed svårsålda. Och exploatören hävdar stolt än en gång att hela detta projekt är tillägnat alla kära västerviksbor.

*

Men sagan om den lilla holmen och området runtikring fortsätter så sakteliga. Ett nytt 10 meter högt flytande hotell med 35 rum och tillhörande båtplats skall nu byggas. Och stadens gamla kulturbyggnad Varmbadhuset skall renoveras och troligtvis sedermera också säljas till samme exploatör som förövrigt tidigare också tillskansat sig ett ganska stort antal parkeringsplatser i närområdet.

Efter detta så äger och disponerar exploatören hela denna lilla holme. En holme som en gång i tiden var medborgarnas och allmänhetens holme. Motiveringen även i denna utökade exploatering är att allt görs för alla kära västerviksbor. Detta samtidigt som stadens politiker återigen står där med breda leenden i exploateringens sken.

*

Det som ”stör" i hela denna riksbekanta och smått sorgliga lilla saga är att denna lilla holme inte längre tillhör de vanliga medborgarna i staden och inte heller kan eller kommer att nyttjas av vanliga kära västerviksbor. Den lilla holmen tillhör numera den väl bemedlade gräddan av samhällsmedborgare som oftast inte heller är härrörande från eller boende i staden.

För hur många vanliga västerviksbor har köpt en lägenhet i höghuset? Hur många vanliga västerviksbor har ätit på den exklusiva restaurangen? Hur många vanliga västerviksbor har tagit in på boutiqehotellet? Och hur många vanliga västerviksbor kommer att tillbringa sina dagar i varmbadhusets Spa? Och hur många vanliga västerviksbor badar och solar sig på de nya fina bryggorna? Och hur många vanliga västerviksbor kommer att bo på det flytande hotellet? Och hur många vanliga västerviksbor kommer att förankra sin båt i den nya tillhörande marinan?

*

Förvisso kommer övertagandet av denna lilla holme förhoppningsvis ge några kära västerviksbor arbete och några skattekronor kanske till och med hamnar här om de ägande bolagen är registrerade i kommunen. Men att uttrycka sig som exploatören konstant har gjort och gör, att hela denna lilla holme och alla dess faciliteter är till för alla våra vanliga kära västerviksbor, är en sanning med ytterst stor modifikation.

Men så här går det till i denna vår så cyniska, kapitalhärskande och kändisfixerade värld! Lite trist kan man minst sagt tycka! För sagan om denna lilla holme skulle med ett annat tankesätt, en annan hantering och en annan "författare" kunnat fått ett helt annat slut.

Lennart Brewitz

Annons:

Gästskribent

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt