Varför bara snacka om uppror?

Kortfattat menar de båda representanterna för styret i Västerviks kommun att landsortskommuner (som vår egen) missgynnas av nuvarande system för, att resurserna inte räcker till. De menar också att detta leder till att landsortskommuner använder stora summor till elevers grundläggande utbildning – utan att någonsin få skörda frukterna då ungdomarna (oftast) söker sig till storstäderna, efter gymnasiet.

Inget som Fridlund och Svensson säger är osant. Tvärt om, listan på allt som kräver ett verkligt uppror bland landets kommuner kan göras mycket längre – allmänt minskande resurser, eftersatt infrastruktur och otillräckliga resurser för den förda migrationspolitiken är några exempel. Vad är då problemet?

Problemet är de båda herrarnas trovärdighet - som något annat än administratörer för just den politik de gråter krokodiltårar över. Är det inte deras partier som från riksdagen under decennier turats om med borgerliga partier att svälta ut kommunerna och framförallt är det inte ni som troget genomför denna politik här i Västervik? Är det inte deras partier som sitter vid makten (både i riksdag och kommun) – det ena som direkt maktparti och det andra som troget stödparti?

Socialisterna – Välfärdspartiet har sedan vår första dag i fullmäktige pekat på nödvändigheten av just ett uppror från landets kommuner (inte bara på landsorten) mot den  förda nedskärningspolitiken. Vår fråga till Barn- och utbildningsnämndens ordförande och dennes trogne medlöpare är; varför prata om uppror, när ni i själva verket har makten att starta upproret genom att först och främst vägra skära ner i just vår kommun?

 Johannes Regell,

Socialisterna – Välfärdspartiet