Krönikören Magdalena Lidestam.
Många jag känner påstår att de inte använder Facebook så mycket, men konstigt nog brukar det krypa fram att de trots allt har ganska god koll på vad som händer och sker i forumet. Många är de som aldrig någonsin skriver något, men som har full koll på alla andra. Det är såklart helt okej, även om jag gillar när folk delar med sig av bilder, händelser, nyheter, eller vill diskutera något. Det är trevligt när personer vill bjuda på sig själva och kommunicera med omvärlden.
Men forumet har sina baksidor. Då tänker jag inte i första hand på all nonsens som inte går att undvika, som diverse tester, spelinbjudningar, bilder på olika personers fötter fotograferade i någon härlig miljö (strand, hängmatta etc), vinglas eller drinkar i solnedgång och annat uttjatat. Sådant kan det bli lite mycket av, men det är ändå oförargligt och det är ju enkelt att scrolla förbi om man vill. Det allra värsta med Facebook är att alltför många helt enkelt inte klarar att bete sig vettigt, och då pratar jag inte bara om så kallade ”nättroll” utan om personer som vi uppfattar som trevliga personer i verkliga livet, men som emellanåt spårar ur fullständigt på nätet.
Ibland undrar jag vad som flyger i folk. Det är möjligen så att de retat sig på något under lång tid och sedan plötsligt dyker det upp något som triggar sinnet, och så råkar irritationen explodera i form av en bitsk kommentar, eller kanske med ett rent personangrepp. I sin tur skapar detta irritation hos mottagaren och plötsligt har vi en blossande konflikt Facebook-vänner emellan.
Kul med diskussion
Eftersom jag ofta är intresserad av att diskutera olika frågor, så tycker jag Facebook är utmärkt för detta ändamål. Genom åren har jag delat artiklar, egna blogginlägg och numera delar jag krönikorna jag skriver här i DVV, och jag tycker att det är väldigt kul om det kan bli diskussion. Speciellt kul är det när någon tycker annorlunda eller har andra infallsvinklar. Men något som retar mig till vansinne är om någon påstår att jag skrivit något som jag aldrig skrivit eller klistrar på mig åsikter jag inte har. Det händer med jämna mellanrum, här i DVV kunde vi se ett tydligt exempel i vintras när en kommuntjänsteman skrev ett svar på en av mina krönikor och påstod att jag skrivit saker som verkligen inte stod att finna i min text.
Vad beror sådant på undrar jag? Bristande läsförståelse? Att man sedan tidigare är färgad av negativa åsikter och därför läser in sådant som inte finns? Eller är det bara en illasinnad kommunikationsstrategi? Jag blir inte klok på det här.
En annan sak som är vanlig är den utbredda oförmågan att skilja på sak och person. Bara för att man har olika åsikter i sakfrågor behöver det inte betyda att man är ovänner. Ofta vill inte personer delge sina egna åsikter, men att klanka ner på och angripa någon annan som har åsikter går bra. ”Du är dum, du har fel, men jag kan inte förklara varför du har fel” brukar vara budskapet, men skrivs med andra ord förstås. Det händer också att diskussionerna urartar med rena personangrepp istället för att diskutera sakfrågan, och det är så tråkigt och synd. Då blir det helt omöjligt att skapa förståelse personer emellan. När vi är mot ansikte i verkliga livet beter vi oss vanligen inte såhär mot varandra, men på nätet är trösklarna för dåligt beteende mycket lägre av någon märklig anledning. Det är som att många tycker sig ha rätt att vräka ur sig precis vad som helst, utan minsta tanke på hur det drabbar mottagaren. Det är så mycket rena oförskämdheter och hatiska uttryck i kommentarsfälten på Facebook, ibland uppstår till och med rena folkmobbar som kan bli riktigt obehagliga.
Du berikar
Magdalena Ribbing, vett- och etikettexperten, var en mycket klok kvinna som världen är fattigare utan. ”Är man vänlig och tar hänsyn, då behöver man inga vett- och etikettsregler”, menade hon. Jag skulle ändå önska att hon hade skrivit en handbok i vett och etikett för sociala medier, en bok var och en av oss kunde läsa och lära oss av, för det skulle sannerligen behövas. Det kanske finns någon sådan bok, tipsa mig gärna i så fall.
Låt nu inte denna text hämma dig. Skriv, bara skriv, tyck, diskutera, dela med dig! Du berikar! Men gör det med respekt och hänsyn. Skriv ingenting som du inte skulle ha sagt i ett möte i verkliga livet. Det går absolut att vara kritisk och tuff i debatten utan att för den skull vara respektlös. Vi måste ha högt i tak för olika åsikter. Sedan gör alla fel ibland, det är mänskligt, men det går alltid att be om ursäkt och lära sig av det som blev galet.
Magdalena Lidestam
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och framöver kommer Magadalena Lidestam skriva en krönika i månaden för Dagens Västervik. Åsikterna som framförs är skribentens egna.