Längs vägen finns till exempel namn som Cornelis Vreeswijk, Björn Afzelius, Fred & CajsaStina Åkerström, Alice Babs och Melissa Horn.
Nu har det lagts till fyra nya namn.
– Det här har man gjort i några års tid för att visa upp den historia som vi är väldigt stolta över. De får sina namn förevigade i marken för att de har varit med och visat vägen till Västervik, säger Henrik Johnsson, ordförande för Föreningen Visan.
Susanne Alfvengren kom till Västervik för att vara med på ceremonin. Hon anlände med båt och blev välkomnad med applåder. Tillsammans gick sedan ett helg gäng Västerviksbor och annan publik från Fiskaretorget mot Slottsruinen. Där hade det gjorts plats i marken för fyra nya plakat.
"Bygdens son"
De första två plakaten som fick sättas ner i marken tillägnas till ABBA-ikonerna Björn Ulvaeus och Benny Andersson.
– Björn Ulvaeus behöver knappast någon närmare presentation, han är bygdens son, det var i Västervik han lärde sig att spela gitarr, och han har haft en stor roll i Visfestivalen sedan slutet av 60-talet. Sen finns ju begreppet ”Björn och Benny”, att det är när de två är tillsammans som magin verkligen uppstår. Han har varit i ruinen många gånger under åren, och det är en ära att få sätta hans namn här längs visvägen, säger Henrik Johnsson.
Timbuktu har också uppträtt flera gånger på Visfestivalen, senaste gången var förra året. Han får också ett plakat.
– Man kan säga att det var han som tog hiphopen till Visfestivalen. Rapen är ju som hiphopens visa.
"Det är det som är att vara visartist"
Susanne Alfvengren fick sätta ut sitt eget plakat.
– Det känns fantastiskt. Jag är jättestolt över det. Jag fick veta det för några månader sen, när Henrik skrev till mig. Jag visste inte att den här Visvägen fanns, eftersom jag inte varit här på 10 år nu. Det känns kul att ha varit med och bidragit, jag känner mig hedrad att ha fått vara en del av det här, säger hon.
Sedan 1985 har hon uppträtt på Visfestivalen 14 gånger. Hon har många minnen från de åren och hyllar Visfestivalen och den stämning som brukar bli på plats.
– Slottsruinen är fantastisk för det blir som ett rum där man känner närheten till publiken. Ibland är man på ställen där folk dräller ut på gräsmattor, då försvinner energin i väg på något sätt. Här är det sammanhållet. Jag gillar mindre spelningar, där man kan se och urskilja varje person i publiken. Det är det som är att vara visartist tycker jag, att komma nära den som lyssnar, säger hon.