Annons:

Gamla tiders Tjust del 12: Västerviks stolhet

Fregattskeppet Indien byggt helt i ek på kravell åren 1862-63 av byggmästare C R Fridell på Stora varvet i Västervik.

Gamla tiders Tjust del 12: Västerviks stolhet

Hon blev stadens stolthet och var ett vackert och välseglande fregattskepp som gjorde sig känt för sin snabbhet. Sjösättningen skedde under festliga former vid Stora varvet lördagen den 2 augusti 1862.

Annons:

Tillströmmande gäster undfägnades med drycker och tilltugg vid dukade bord. Skeppet döptes till Indien med tanke på hennes kommande fart i främmande farvatten. Under den högtidliga dopakten och vid stapelavlöpningen förnöjde frivilliga skarpskyttekårens harmoniker med hornmusik.

Ett av de största

Indien var ett av de största skeppen i stadens sjöfartshistoria. Det var konstruerat och byggt ”präktigt och stabilt” helt i ek på kravell åren 1862-63 av byggmästare C.R. Fridell på Stora varvet. Hon blev hans mest berömda skapelse och fick en 33 år lång levnad.

Fartyget var en fullriggare, dvs. hade rår på samtliga tre master. Fartygets längd i vattenlinjen uppgick till 154,50 fot och största bredden var 33 fot.

Tacklingen hade påbörjats redan innan stapelavlöpningen. Väl nere i sitt rätta element förtöjdes hon vid varvets utrustningskaj för att färdigställas för varvsintressenternas räkning. Det skedde under tillsyn av en av varvets disponenter, kapten A.Chr. Engström. Han var själv en framgångsrik skeppsbyggmästare och en sjökapten men gått iland för gott. 

Ägarbyten

Indiens förste redare var handlanden Claes Erik Embring i staden. Från 1865 redades hon av handelsbolaget Reinh. Egge & Co. som på sin tid var Västerviks största rederi. Det ägde bl.a. fartygen Condor, Patria, John, Lovisa, Liljan m.fl.

Under sin existens var Indien Västerviks största segelfartyg och därnäst kom Egges Condor som mätte 163 nyläster.

I mitten av 1870-talet upplöstes Reinh. Egge & Co. och fartygsbeståndet övergick i kapten J.Chr. Tengers ägo.

Våren 1880 sålde Tenger Indien till skeppsredare M. Schultz i Västervik. Priset var 26.000 kr.

Fem år senare såldes Indien av Schultz till skeppsredaren C. Carlbom i staden. När han dog stannade det stora skeppet någon tid i sterbhusets ägo innan det såldes vidare 1892.

Ägare blev nu ett rederi med vice konsuln Svante Gust. Jern, Västervik, som huvudredare. Indien var rederiets enda fartyg. 

Fullbefarna sjömän

Indiens förste befälhavare blev kapten Johan Georg Lagus, född i Västervik och son till forne postmästaren Carl Georg Lagus. Denne hade kommit till staden från Finland där han tagits tillfånga av ryssarna efter Sveaborgs fall.

Johan Georg Lagus blev en av stadens mest legendomsusade långfärdsseglare. Han gjorde sig sedermera känd som en framstående kommunalman. Han blev även intressent i Stora varvet.

Kapen Lagus hade 1861 kommit hem efter en fem år lång segling med fregattskeppet Chapman, som även det var konstruerat och byggt av C.R. Fridell. Medan Indien utrustades tog Lagus itu med att mönstra dess besättning. Det fanns gott om fullbefaret sjöfolk att välja mellan i staden. Förutom befälhavaren själv valdes följande män ut som besättning:

Styrmännen Joh. Alfr. Frumerie och G.W.S. Wahlén, timmermannen G.W. Sundström, stewarden Frans Victor Högberg, matroserna Per Johansson, Johan Niklas Broström och Joh. Gust. Fagerström, lättmatroserna August Fahlström, Georg Berglind, Joh.Fr. Bjurström. Lars R. Broström, Carl Gustaf Carlsson, Olof Viktor Nilsson och Nils Petter Åberg, undertimmermannen Claes Ludvig Nikolaus Frölling, jungmannen Carl Fabian Andersson och kocken Lars Petter Andersson. 

På långresa

Lördagen den 17 mars 1863 utklarerades fartyget för sin jungfruresa som skulle gå till Kina via England. Hennes resor planerades gå i indiska och kinesiska farvatten men också till Australien och andra fjärran belägna världsdelar.

Avresan hindrades av en svår storm men lördagen den 28 mars blev vädret lugnare och det nya fregattskeppet tog farväl av hemstaden. Allt varvsfolk och en stor del av stadens invånare hade samlats på Skeppsbron och vinkade av fartyget.

Kursen sattes först på Cardiff där en last av kol togs in för Shanghai. Efter lossning på destinationsorten seglade skeppet under ett par år mellan olika kinesiska hamnar. I april 1865 fick det last i Manilla till London och anlände dit i augusti 1865.

Fotnot: Om vad som hände där berättas i ett kommande inslag i webbtidningen. Läsaren kan också gå till boken om skeppsbyggmästaren Carl Rudolf Fridell, hans liv och fartyg. I boken ingår berättelsen om Indien. Boken är slutsåld sedan länge men kan finnas antikvariskt. Eller hos författaren 3 ex. Flera av författarens senare böcker finns på www.bokus.com, på www.adlibris.se och på www.Nextory.se

Sven Kjellgren

Författare, journalist

Annons:

Gästskribent

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt